maté de coca en vez de café

- Pfft, säger mannen med den röda sombreron när han först luktar på kaffet och sen läppjar lätt på det.
Han har kommit förbi för en visit. Tydligen står inte pulverkaffe högt i kurs hos en man från kaffets ursprungskontinent.
- Quieres maté de coca en vez de café, säger jag på hyfsad spanska.
Han ser oförstående på mig och rycker på axlarna. Det slår mig att jag inte har en aning om var han kommer från. Jag har tagit för givet att han härstammar från latinamerika, varför vet jag inte. Han ser inte särskilt andinsk eller kreolsk ut, det måste vara sombreron.

Han sitter vid mitt nya köksbord som jag införskaffade i helgen. Sorgekläderna är utbytta mot en kritstrecksrandig kostym i grönt och vitt. Monokelns kedja hänger ut från bröstfickan. Trumpeten har han sålt, han kånkar numera runt på en kontrabas.
- Det är dags för mig att möta nya utmaningar, förklarar han, se mot nya horisonter.
Han ler underfundigt. Jag nickar instämmande. Sist jag hörde det här talet försvann han i flera månader för att en morgon helt plötsligt dyka upp tillsammans med sina mariachi-polare och spela en trudelutt för mig. Klockan var 04:37. Jag minns det för jag var inte ensam. Turligt nog var det en svårväckt man som låg bredvid mig och snarkade.

Han harklar sig.
- Det är dags för mig att gå.
Jag följer honom mot dörren och väntar tyst medan han sätter på sig skorna i tamburen. Han öppnar dörren och ser på mig. Han bugar sig samtidigt som han svingar sombreron i en tjusig åttformation.
- Adiós, säger han dramatiskt och stänger dörren.

tavlorna är på plats

och det gick alldeles strålande utan en hållare... Måttband är allt en bra uppfinning..

Låtar jag tycker det är pinsamt att erkänna att jag gillar:

1. Lars Winnerbäck - elegi
2. Lena Ph - lena anthem
3. Hoobastank - the reason
4. Deep Blue Something - breakfast at Tiffany's
5. Staffan Hellstrand - en blomma i själen
6. Spice girls - who do you think you are
7. Anastacia - sick and tired
8. Savage garden - truly madly deeply
9. Christina Aguilera - fighter
10. Shakira - nästan vilken som...

och många fler...

Så till ursäkten. Jag tycker det är fascinerande att man fortfarande är kvar i högstadiementaliteten och bryr sig om vad andra tycker. Vad fan, jag vet ju att det är skillnad på musik och musik... En del som man tycker om för att det bra på riktigt och så det som bara av nån anledning gör en glad. Svårare än så är det inte. Det är astöntigt att man bryr sig om huruvida andra tycker det är acceptabelt eller inte.

Så nu ska jag sluta med det!! Basta!

Sancho, vännen du behöver inte ens kommentera om att jag inte räknat upp Avril Lavigne - tycker inte att det är det minsta pinigt att jag tycker hon är rolig ibland. Och vad gäller Smash Mouth så är jag kär i deras tjocka och störtsköna sångare. Sug på den!

kontaktannons

sökes: naiv, fascistoid idealist som gillar att knulla (inga avancerade grejer dock, pang på rödbetan är vad som gäller).

tavelhållare sökes

Du! Hallå! Killen, mannen, snubben som såg ut vara plockad direkt från en fyrtiotalsfilm. Buspojken. Anderssonskans Kalle, fast vuxen. Med lysande blå ögon. Det enda som fattades var hår och en hatt.

Kommer du ihåg första kvällen? När vi travade hemåt uppför backarna som var isbeklädda. Hem, till kyffet i källaren där jag ibland blev inlåst av snömassorna som rasade från taket. Norrskenet gjorde hela himlen grön. Vi låg i en snödriva en stund. Din skäggstubb var den hårdaste jag stött på. Jag var helt uppskavd i nyllet dan därpå.

Tjaba tjena

Jag vet vad din familj betyder för dig. I synnerhet din mormor. Jag vet hur mycket du tycker om dina hästar. Och alla dina andra djur. Jag har sett dig gråta när de dött.

Jag vet vad du tycker är viktigt och vad du skiter i. Jag tror vissa ränder aldrig går ur.

Jag vet vad du gjorde första gången du var full. Var du var, vem du ringde och varför. Jag vet att du fick prata med hans mormor. Du svor att du aldrig mer skulle dricka. Det blev inte så. Jag har torkat dina byxor rena från spyor. Jag är ledsen att jag missade det som hamnat i bakfickan. Du är den enda jag vet som spytt sig själv i bakfickan. Jag är fortfarande imponerad, jag vet ju att du är vig som ett kylskåp.

Jag vet när och av vem du fick din första kyss. Jag vet vad du tyckte om den. Det var en kompis till den killen som du senare gjorde "allt" med.

Jag har druckit alkohol med dig säkert några miljoner gånger. Jag vet vad du gjorde efter att jag tultat iväg med spriten första gången jag blev full. Det var trettio grader kallt ute. Jag vet att du försökte hindra mig från att hoppa ner från den där verandan senare på kvällen. Men det gick ju bra, jag bröt inget.

Jag vet vad som hände den värsta natten i ditt liv.

Jag har bastat med dig endast iförd dina nya get'a'grips. Du var naken. Det var jag som hade kängorna. Tyvärr finns bildbevis.

Jag har suttit inlåst på en toa med dig och tröstat dig när du var ledsen. Jag fick dig att röka för första och enda gången i ditt liv i ett försök att få dig att glömma. Du skrattade och svajade. Sen blev du helt blek. Jag höll undan ditt hår när du spydde.

Jag har blivit avskavd mot ett träd av en av dina hästar. Jag har sällan sett dig skratta så mycket som då.

Jag har hållit om dig när du behövde sova men inte kunde för att du grät så att du skakade. Du har suttit med mig på ett toagolv i Tjeckien när scenariot var det omvända.

Jag har stått i hörnet på en burger king-toalett med näsan mot väggen och händerna för öronen vilt sjungande när du kom att du måste göra nr två. Du skrattade så att du knappt kunde. Folk stirrade på oss när vi kom ut. Jag sjöng väldigt högt.

Jag har sagt till dig hur mycket jag älskar dig. Du har sagt det samma till mig. Vi har sagt det skrattande, gråtande, slentrianmässigt, på fyllan, nyktert, inför folk. Och för att jag verkligen menade det. Fortfarande.

herre min skapare

Var är alla män som bara vill ligga med en?????? God damned!!

Jag behöver
få
bli
doppad
i

Med eftertryck...

Egentligen har jag mest ångest över det faktum att idag fick jag pengar och lilla damen har betalt räkningarna. Många monedas kvar. Inte! Allt jag vill ha är en man som kan ta hand om det ekonomiska. Jag drar gärna in kosingen bara jag slipper se vart de tar vägen. Jag får panik av det här.

Kan nån snäll karl komma hit och sätta på mig så jag kan få glömma allt i fem minuter?

mannen med den röda sombreron

Mannen med den röda sombreron kom förbi för en liten tête-à-tête som han kallade det. Monokeln var som vanligt på plats. Trumpeten hade han i ett fodral. Han var helt klädd i svart. Jag är sorgklädd förklarade han med dramatisk stämma. Jag kände att det var inte läge att tjafsa om gammalt groll utan lyssnade istället uppmärksamt på honom. Hans mariachi-polare har spolat honom. De har hittat en ny trumpetist. Nån som inte bara spelade militärfanfarer. Han grät när han berättade det. Jag sa att de kommer säkert inse hur mycket de saknar honom och hans musicerande. Han tittade på mig med barnslig uppsyn och stora rödgråtna ögon.
- Tror du verkligen det?
Det skar i hjärtat. Vad annat kunde jag göra? Självklart ljög jag.
- Det tror jag verkligen, sa jag med inlevelse och stuns på verkligen.

Jag lät honom spela en timme för mig och applåderade så jag fick ont i händerna. Han log tacksamt och tackade för audiensen. Han lämnade mig med något lättare steg än han kommit.

Jag såg på honom när han traskade bortåt. Han hade inte stoppat in trumpeten i fodralet utan bar den i halvt i handen halvt på axeln. Så slog det mig vem han liknar - Agaton Sax. En smalare, mera tidlös version.

sjuk

Jag är sjuk. På riktigt, inte bakfull. Jag är s-j-u-k. Egentligen är det inte sant, jag var sjuk. Igår.

Jag är på middag. Jag äter. Sen lägger jag mig på soffan och halvsover. Jag lägger ca tre kommentarer i timmen. Vilket inte ens kan va en procent av vad jag i normala fall avfyrar.

22.40 resignerar jag. Reser mig upp. Säger: nu får det vara nog! Jag orkar prestera en kram. Mer kroppskontakt än så klarar jag inte. De andra får nån slags vinkning. Jag knatar till spårvagnshållplatsen. Sitter och fryser medan jag väntar. Stiger på. Där sitter alla som ska ut och måla stan röd. Vilket får mig att känna mig om möjligt än mer ömklig. På med hörlurarna. Car Wheels On A Gravel Road.

Byte till buss. Jag känner mig som jag är med i en amerikansk film och är på väg hem med nattbussen från mitt underbetalda jobb. Det t&m regnar lite mot fönsterrutan. Drunken Angel. Munspelet är fantastiskt.

Jackson.

all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much

once i get to lafayette
i'm not gonna mind one bit
once i get to lafayette
i' won't mind one little bit

once i get to baton rouge
i won't cry a tear for you
once i get to baton rouge
i won't cry a tear for you

all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much

once a get to vicksburg
i don't think i'll feel an urge
once a get to vicksburg
i won't even feel an urge

all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much

för att vara övertydlig: förklara gärna ty jag är för dum för att förstå....

SNUBBE GUBBE
SNUBBE GUBBE JÄVLA MAN
FÖRSTÖR VÅR VÄRLD HELT UTAN SKAM
VÅLDTAR, KRIGAR, SLÅSS OCH FÖRSTÖR
FATTA ATT DU INTE KAN ELLER BÖR
TA MIG PÅ FITTAN NÄR DU BLIR KÅT
ELLER PÅ BRÖSTEN NÄR LUSTEN FALLER PÅ
JAG HATAR DIG DU JÄVLA MAN
DU TROR DU VET DU TROR DU KAN
ALLT OM KVINNOR ALLT OM VÅRA LIV

MEN DU VET INGET SÅ TA ETT JÄVLA KLIV
TILL SIDAN, TILL KANTEN, STÄLL DIG VID RANDEN
RAMLA I, DET SKITER JAG I
VÅR NU ÄR DET VÅR TUR,
DET HÄR ÄR VÅR REVANSCH
VI SKA VISA DIG,
NU TAR VI VÅR CHANS

DU GAV DIG ROLLEN SJÄLV SOM GUD SÅ JÄVLA PATETISKT,
JAHA SÅ DU HAR KUK ÄR DET SKÄL NOG ATT TVINGA PÅ MIG IDEAL
FÖR DIN EGNA SKULL OCH EGNA JÄVLA VÄLBEHAG
JAG SKA VISA ATT JAG KAN, BÄTTRE ÄN DIG
ÄVEN FAST JAG ÄR EN 'KORKAD, LITEN TJEJ'

SNUBBE, GUBBE JÄVLA MAN
BÄST DU BÖRJAR SPRINGA
FÖR HÄR SER DU EN KVINNA
SOM HATAR DIG SÅ MYCKET
VI SKA SLITA DIG I STYCKEN

radical chearleaders eller vilka det nu var.....

hant ä'rä mä'rä??

Tocken kan en int gôr!!!!! Att en aldri lär sä...

Ja tycker daggmasker ä'rä äckliest som finns på jola. Mår îîll när ja ser'ôm. Dä ligger en där uut. Blä!!

Åckt cykel igår, bakôm. Kul, har blåmärck ida. Män ja slapp gå. Sö dä va'rä värt.

Ja vell bo på ett jaal. Nu!

Grannan fattör int att en ser rakt in i badrum te'röm. Vet inte om ja ska säg te. Duschen ä jämt ve fönstre. Dä ä ett stort fönster. En ser när de knuller på varann. Gratisporr.

de vida viddernas man 5

Rosa-linda steg ur vagnen. De hade varit i kyrkan. Det hade bara varit Rosa-Linda och Harriet. Deras far, guvenören, hade varit tvungen att åka till huvudstaden i ett brådskande ärende. Hans unga hustru hade följt med som sällskap. Rosa-Linda visste att det var ett svepskäl, deras styvmor vantrivdes på gården.

Under gudstjänsten hade Harriet inte kunnat sitta still. Idag var hennes första ridlektion. På vägen hem hade hon inte pratat om något annat. Väl hemma rusade Harriet över gården och in i huset. Hon var borta i fem minuter. När hon kom ut hade hon på sig en märklig skapelse som antagligen skulle likna byxor. Rosa-Linda log överseende och var glad att deras styvmor inte var där.

Harriet var på plats utanför paddocken före utsatt tid. Rosa-Linda hade full uppsikt över henne där hon satt på verandan med sitt broderi. Så småningom kom Rex med hästen. Det syntes på lång väg att Harriet var förnärmad över att han satt på den en damsadel. Efter en lång disskusion, som Harriet måste vunnit, gick Rex och hämtade en ny sadel. Harriet väntade snällt vid paddocken. Rosa-Linda såg på sin syster där hon stod med hästen. Hon avundades ibland Harriet för hennes rättframhet.

fortsättning följer...

din vän i märkligheten...

...säger hon med ett stort skratt. Hon fnissar så hon rikigt guppar där hon ligger på soffan. Tror jag i alla fall. Vi pratar på telefon så jag får skapa egna bilder. Min sköna dam. Med sin underbara dialekt och stora garv. Hon snackar om tomtarna på jobbet. Om snorbromsar och trutvalla. Sniglar. Det har varit problem på kolonilotten. De äter allt. Hårrufs som man får dra så mycket man vill i. Lukter. Rådjurssadel. Vin. Jag ler och myser, i timmar...

glass

Jag har vid några tillfällen noterat att det mest provocerande jag kan säga inte är något rasistiskt eller sexistiskt. Visst jag vet, den politiskt korrekta eran är på väg mot sin slut. Jag har inte missat det. Men att mina kära medmänniskor ska gå i taket och ifrågasätta följande uttalande: "jag är inte så förtjust i glass". Av någon underlig anledning avstannar konversationen helt och jag blir utstirrad som om jag vore ett UFO. Sen följer ett korsförhör om hur detta är möjligt. Det måste ju förligga ett enormt trauma bakom detta hemska faktum. Den stackars lilla flickan - hon tycker inte om glass. Förstår ni hur hennes barndom måste ha varit??

Jag har två minnen av glass från när jag var liten. Båda relaterade till min käre far.

Min pappa. En herre av medellängd. Lärare. Spensligt byggd (han är mycket stolt över att han fortfarande kan ha sin studentkostym..). En man som ser skillnad på gräs och gräs. Gillar att imitera fåglar. Kan mycket om de samma. Hatar slipsar. Samlar på det mesta man kan här i livet. I hans hem finns diverse högar av projekt, genomförda och "på gång". En kuf helt enkelt. Han tycker inte om när vi kallar honom det så vi barn brukar säga det bakom hans rygg.

Det första minnet är från första klass. Varannan tisdag slutade pappa tidigt. De dagarna kom pappa och hämtade mig stället för att jag gick till min dagmamma. Vi åkte till konsum och handlade. När vi kom hem lagade vi mat tillsammans. Vi åt alltid samma mat; blodpudding, rivna morötter och pappas hemmagorda lingonsylt. Efterrätten var också alltid den samma. Vaniljglass med chokladkross som vi åt med små skedar. Jättegott.

Det andra är ett sommarminne. Jag var väl en åtta-tio år. Det var jättevarmt. Jag höll på att dö av värmeslag. Så erinrar jag mig att där finns glass i frysen. Jag smyger in (vi fick inte vara inomhus om det var vackert väder..) och ner för trappen. Går genom den lilla gången till förrådet. Ser frysboxen (som jag inte längre var rädd för, trots att den hade ett rött och ett grönt öga..) och tassar fram till den. Ser mig omkring, ingen där. Öppnar försiktigt så att det inte ska höras. Hänger mig över kanten och tittar ner. Där ligger glassen. Den ligger på en bädd av små plastpåsar. Jag blir nyfiken. Vad är det i påsarna? Jag tar upp en. I den finns en fryst död fågel som min pappa hade hittat i skogen och tänkt använda i undervisningen. I alla påsarna finns döda djur. Så var det med det glasssuget.

Inget av de här minnena har att göra med min inställning till glass att göra. Jag bara gillar't inte.

jag vann?

Jag ser dem allt. De sitter där borta i samlad trupp och konfererar. De vägrar fortfarande prata med mig. Det hela är ganska osannolikt faktiskt. Till att börja med låter jag dem härbärgera helt fritt. Sen tycker inte alla om varandra. Men nu har visst hela drösen gaddat ihop sig mot mig. Suck. Egentligen borde jag bara kicka ut dem allihop - utan pardon!

Nu reser en av dem på sig. Han eller hon kommer hitåt. Det är mannen med den röda sombreron. Monokeln är på plats och trumpeten har han under armen. Han gillar jag. Han är rolig. Det är för visso lite jobbigt när han drar hit sina mariachi-polare. Han har inte riktigt fattat att militärfanfarer inte hör ihop med mariachi... De brukar komma hit på morgonkvisten och spela efter de har varit ute och rumlat nånstans. Typ vid halv fyra. Så där halvkul.

Trumpetfanfar (han gör alltid så innan han ska prata...)
- Jag har fått uppdraget att tala för oss alla. Först vill jag dock tacka för den audiens vi har här.
- Ja ja, kom till saken.
- Vi är som sagt glada för den tillvaro vi lever här. Men på sistone har det varit en del problem.
- Som?
- Jo det är det här med levern...
- Vadå?
- Vi tycker ju att det är fel att äta djur och så... Därför anser vi att vi inte kan stödja någon som idkar den typen av aktiviteter.
- Men jag har ju inte gjort nåt!
- Det är sällan långt från tanke till handling..

Ah! Jag visste det. Det är den där djävla idealisten som leder korståget. Hon rider alltid på sina sabla moralhästar. Ser halmstråt i andras ögon men inte pelaren i sitt eget.. Den kossan!

Mannen med den röda sombreron och monkeln harklar sig. Av nån underlig anledning har han stoppat trumpeten i fickan.
- Vi hörde det där...
- Nähä? Så det här lilla upproret är för att jag haft några förbjudna tankar. (jag låter så ironisk jag bara kan när jag säger förbjudna) Nu är det ju faktiskt så att ni kastar sten i glashus, de flesta av er har gjort betydligt värre saker än att tänka på mat. Så det så. Dessutom så är det jag som bestämmer. Vad skulle ni säga om jag kickade ut er, va?
- Så så, nu ska vi inte vara sådana. Vi kan säkert komma överens.
- Nej! Jag bestämmer - och våga inte sätta er upp över min allsmäktighet! Nu tänker jag inte lyssna mer. Gå din väg.
Mannen med den röda sombreron, monokeln och trumpeten lommar iväg.

Jag tror inte det är sant. Jag vann. Helt otroligt. Vilket lyckorus.

- Hallå! Vad gör ni? Ska vi hitta på något?
Iskall tystnad.

Arghhh!!!! Jag blir galen!!!

konferens

- Hej! Hallå!
Tystnad.
- Vad gör ni?
Fortfarande helt tyst.
- Men skärp er. Jag ser er ju. Vad gör ni?
- Vi har konferens.
- Om vad då? Ni ser ju helt gravallvarliga ut.
Kallt:
- Vi pratar inte med dig.
- Nähä. Och varför inte då då?
- Du kan inte lura oss så lätt.
Mutter.
-Nej, nej. Strunt samma då.

- Asså. Kom igen nu. Det är inte roligt längre.
Nedlåtande blickar.
- Pftt....
Agiterat:
- Ska det va på det viset, va?! Då kanske jag ska ta och göra revolution. Vad säger ni då va?!
- Du och vilken armé?
Skrattsalvor.

MUSIK!!!!!!!

-Ha ha! Nu dansar vi! Kom igen!
Det rycker i allas ben. Bom-bom. Shake shake. Asroligt. Tack gud för Outkast....
Scratch! Helt tyst.
- Vad fan gör du? Vi har ju roligt ju.
- Vi pratar inte med dig.
Alla avlägnsar sig diskret.
- Jag skiter i er!! Jag går och leker med mina andra vänner!!!
Hånflin.
- Up yours!!!

BANG!!! (dramatisk dörrsmäll...)

- Gud, hon ska alltid vara så teatralisk.
- Mmm, måste alltid, alltid överdramatisera.
- Miss dramaqueen....
Alla pratar i munnen på varandra. Ingen lyssnar på nån.
- Silencio, silencio...
Det blir helt tyst.
Ja!!!!! Det är sant! Det är mannen med den röda sombreron som är tillbaka. Monokeln sitter som vanligt på plats. Och, och - OCH!!!!!!! Han har hittat trumpeten!
Jubel.
Trumpetfanfar.
- Jag föreslår att vi tar en paus. Konferensen kan fortsätta senare. Och nu - a la juerga!! Nu ska det busas.
Alla försvinner iväg i en gungande massa.

- Hallå! Var är ni?
Det ekar. Helt tomt.

de vida viddernas man 4

Rex satt upp sadeln när Harriet kom rusande över gårdsplanen.
- Rex, Rex! Pappa har sagt att jag får. Han säger att jag det är bra att jag lär mig rida. Är det sant att du lärde Rosa-Linda rida?
Orden sprutade ur Harriets mun. Rex undrade hur hon hann andas.
- Ok, fröken. Vi börjar på söndag. Prata med Er styvmor så kan hon ordna med passande kläder.
Harriet nickade ivrigt. Hon strålade av lycka. Rex ursäktade sig, han skulle inspektera boskapen inför den årliga auktionen.

Rex red i riktning mot bäcken, det var där ungboskapen var på bete. Han hade för sju år sedan föreslagit att de borde satsa på boskapsuppfödning. Guvernören hade gett honom fria händer. Det hela hade slagit ut mycket väl. Gården hade rykte om sig att vara en av de bästa uppfödarna i regionen.

Han hälsade på gubbarna. De hade varit uppe sen ottan och samlat ihop boskapen. Kalvarna råmade och var stingsliga över att de inte fick gå som de ville. Akutionen skulle inbringa mycket pengar. De hade fått många kalvar i år, alla starka och livskraftiga. Rex nickade gillande.

Rex hade arbetat på gården sen har var femton. Nu var han trettiotre. Han hade drivit gården under de år familjen varit i huvudstaden. Han visste att han gjorde ett bra arbete. Guvenören var nöjd med de extra inkomsterna från boskapsuppfödningen. Gubbarna ansåg att han var en bra förman, hård men rättvis. Han trivdes med sin situation. Enda orosmomentet var att nu när guvenören var tillbaka skulle han inte få sköta saker och ting som han ville.

fortsättning följer...

jag har fler ensamma kvinnor att underhålla ikväll

Tack. Amen.

Kan man få en macka med keso?

lever

Jag är tjejen som jobbar stenhårt på att skrubba bort präktighetsstämpeln. Varje gång jag lyckas skäms jag. Jättemycket. In i skamvrån. På med dumstruten.

Jag har värsta kalkylen. 6. 3. 1½. Då djävlar! Crash boom bang.
- Yabadabadoo!!!!!

Min största sorg i livet - lever. Stekt lever. Smörstekt färsk spenat. Smaksatt med vitlök, lite salt och grovkorning svartpeppar. Blanda med nykokt, färsk pasta. Till detta stekt lever. Underbart. Jag gråter när jag tänker på att jag avsagt mig rätten att äta det.

På riktigt.

djävla hissmusik

- Ska du skriva det där??
- Ja, det hade jag tänkt. Är det nåt problem, eller?
- Det är astöntigt. Tänk på att vi måste stå ut med det också.
- Vadå?? Det är väl ändå jag som bestämmer?
Tjatter. Hönsgård. Alla har tydligen en djävla massa åsikter. Fan, vad det låter.

pausmusik

- Nu tycker du att du var rolig, eller hur? Astöntigt. Ingen kan höra den, vet du.
- Ni kan.
- Jo tack. Bossa, djävla hissmusik.
- Jag tänker inte spela nåt annat!!!!!!
- Du är sååååååååååå egocentrisk.
- Jag tycker om det, lovar. Du har bra musiksmak.
- Så fan hon har.
Mer tjat. Att de aldrig kan lägga av....

pausmusik

- Ni skojar??! Ska vi rösta om det? Om vad förresten?
- Om ditt inlägg. Vi känner väldigt starkt att vi påverkas av det.
Suck och stön.
- Var ska jag lägga min röst då?
- I den randiga vasen. Står på menigeomet som växer ut från vänster tinninglob.
- What??!!
- Sucker, du är så lättlurad!!!!
Asgarv. Alla skrattar.

pausmusik

- Tror du att du får sympatiröster bara för att du byter musik, eller?
- Försökte bara va schysst. Kolla på henne, hon dansar.
- Tjejen, hon är galen...
- Ja, ja får jag skriva eller inte?
- Du får. Men jag vill informera om att det var med en liten marginal du vann. Och vi som står för de rätta åsikterna här tycker att det är skitpinsamt.
- Ni har säkert rätt, men jag tycker så ändå...
Alla i kör:
- SKRIIIIIIIIV!!!!

Jag älskar honom. Jag älskar honom. Jag älskar honom. Jag älskar honom. Jag älskar honom. Jag älskar honom. Jag älskar honom. Jag skiter i att han är död. Jag skiter i att han söp för mycket. Jag skiter i att han antagligen var mentalt sjuk. Jag skiter i att hans son säger att han var en djävul och en hustrumördare. Jag älskar honom ändå.

Då så. Då återstår bara att antingen bli forskare och uppfinna en tidsmaskin eller bli häxa och lära sig att återuppliva de döda. Piece of cake.

- Ahh, men nu får ni ge er. Ska vi rösta om det med??!
- Självklart! Allas åsikter är lika mycker värda.

Djävla demokrati.....

två koppar kaffe...

Två koppar kaffe och jag känner mig full. Mina kinder är rosiga. Jag är darrig, har hög puls och det snurrar. Jag satt i min fåtölj i en timme - i en och samma position, bäst att inte chansa. Jag hade sällskap av en skön dam via telefonen. Vi pratade och jag snurrade mitt hår tovigt. Nu har vi lagt på. Det har gått över en timme sen jag drack sista koppen men jag känner mig fortfarande lite groggy. Jag fnissar dessutom massor. Ska det vara så? Jag är ny inom kaffe-världen så jag har inte full koll.

de vida viddernas man 3

- Pappa, pappa!
Harriet kom inspringande. De andra satt redan vid middagsbordet. Hon slängde sig kring guvenörens hals.
- Snälla pappa! Rex har sagt att om du tillåter det så ska han lära mig att rida. Han redan visat vilken häst jag skulle kunna ha. Den är alldeles underbar. Den är brun och har en vit stjärna på nosen. Här. Hon demonsterade på sig själv.
Guvernören vände sig mot sin hustru.
- Det passar sig inte för en ung dam att rida, sa hon och snörpte på munnen.
- Harriet, jag vet inte började han.
Rosa-Linda avbröt.
- Rex är utomordentlig lärare. Det var han som lärde mig, minns du det pappa?
Harriet stirrade på sin syster. Hennes ögon var stora av förvåning.
- Kan du rida? Hon vände sig åter mot sin far.
- Men snälla pappa. Om Rosa-Linda fick...
Guvenören hostade lite.
- Ja, nu när vi bor på landet igen. Jag antar att det kanske är bäst att du lär dig rida.
Så var det med den saken. Harriet var överlycklig och dansade runt matsalsbordet.
- Harriet, gå och tvätta dig. Vi ska strax äta, sa deras styvmor.

Under middagen kunde inte Harriet sluta prata om hästen och om Rex. Han hade gjort det och det, sagt det och det. Hästen var det allra mest fantastiska hon någonsin sett. Hon skulle bli bäst i hela världen på att rida. Göra stora exkursioner. Upptäcka gamla ruiner. Rosa-Linda såg på sin syster och log. Harriet verkade aldrig bli vuxen. Hon var fortfarande som ett litet barn. Ingen kunde gissa att hon snart skulle fylla femton. De övriga sa inte mycket under måltiden. De satt vid ett runt matsalsbord. Rosa-Linda hade sin far på en sidan och sin syster på andra. Deras styvmor satt mitt emot henne. Far hade gift om sig med en ung kvinna. Hon var bara några år äldre än Rosa-Linda själv. När hon gifte sig med guvenören var hon redan änka. Hon hade förlorat sin förste man i en hemsk olycka.

Efter middagen samlades alla för en kopp te på verandan. Harriet fortsatte att prata om hästen. Guvenören avnjöt en cigarr. Rosa-Linda hade plockat fram sitt broderi. Hennes styvmor såg på henne. Hon var den enda som inte trodde på Rosa-Lindas bräckliga uppsyn.

fortsättning följer...

döv

Jag sa: Är det kulturnatta på fredag?
Hon sa: Ska du till Trollhättan på fredag??? Varför då?

Skaffa hörapparat, tjejen!!!!!

varför hymla?

En flicka jag känner säger att hon måste sluta låtsas. Hon är pensionär. Hon tycker om spetsgardiner, pelargoner och att sitta hemma och sticka en lördagkväll. Så varför hymla?

lyckliga nyheter

Min kompis är kär, på det där underbara sättet. Lyckligt. Hon och herrn ifråga hade tillbringat hela söndagen i sängen. De hade myst och kramats och pratat i timmar. De läste tidningen och letade efter lyckliga nyheter - de hittade inga. Men det gjorde inget. De hade trevligt ändå.

Jag tänkte jag skulle göra samma sak. Leta efter lyckliga nyheter. Jag hittade inte några. Det närmsta jag kom var en två-åring som inte hade dött när han blev påkörd av X2000. Det var inte trevligt ändå.

de vida viddernas man 2

Rosa-Linda satt i sitt sovrum. Hennes barndomsrum. Hon tittade sig omkring, hon mindes varje detalj. De hade flyttat till huvudstaden när hon var tolv år gammal. Nu var hon tjugotvå. Tjugotvå och ogift. Hon var en vacker kvinna. Vacker och från en god familj med stora tillgångar. Hon var ett gott parti. Likväl förblev hon ogift. Inga friare flockades kring henne. Hon visste varför. De andra trodde inte det. Men hon visste.

Hon mindes den dagen som det var igår. Det var hennes fjortonde födelsedag. Mor var sjuk igen. Dörren till föräldrarnas sovrum hade stått på glänt. Hon hade inte kunnat låta bli att kika in. Då såg hon henne. Mor låg på sängen. Helt stilla.

Det hette att mor hade dött av svagt hjärta. Men Rosa-Linda visste att hon hade tagit sitt eget liv. Begravningen hade hållits i ett litet kapell. Inga gäster hade kommit trots att hennes far, guvenören, var en betydelsefull person. Mor hade inte ens fått begravas på den stora kyrkogården utan låg på en mindre mera avlägsen. Ingen pratade om det men alla visste.

Mor hade alltid varit sjuklig. Rosa-Linda visste att hon var sin mors avblid. Det var därför hon förblev ogift.

fortsättning följer...

intet nytt under solen....

been there, done that.......


Vaknar. Helvete, jag ligger inte i min egen säng. Fest igår. Nya människor, hyfsat i alla fall, det enda oförutsägbara som inträffat de senaste tjugofyra timmarna. Samma disskusioner. Feminism. Intriger. Jag är "bla bla bla". Säger du det? Nej, vad menar du då? Jag tänker så här... Osv.

Orkar inte pallra mig hem trots att jag vet att jag mår så mycket bättre om jag får vakna hemma. Nähä?! Inte lärt dig det ännu? Pizza till frukost - aldrig hänt en bakfylledag förr....

Masar mig hem genom stan, trött och eländig. Vill sova mer. Ångest. Fan, jag har inte börjat plugga till tentan än. Suprise! När lärde du dig ta itu med saker i tid??? Inte en tanke i skallen som är ny. Eller vänta - nej då, det var falskt alarm. Här händer inget som inte hänt förr. Jag tråkar ut mig själv. Nu ska jag gå och dränka mig i badkaret för x:te gången.

overkill

patetisk: ajd., lidelsefull; högstämd; gripande; känslosam
patetik: s., patos
patos: s., lidelse; stark känsla; högstämdhet

enligt Svenska Akademiens ordlista över svenska språket, 1998-års utgåva

Jag ÄLSKAR att vara patetisk!! Länge leve patetiken!!

de vida viddernas man 1

Rex gick genom mörkret mot tjänstebostäderna. Slängde en hastig blick upp emot det stora huset. Tanterna hade sett till att allt var i sin ordning. Bra. I tio år hade han drivit gården som om den var hans egen. Imorgon skulle guvernören och hans familj komma.

Ungefär runt lunchtid kom det stora ekipaget. Fyra vagnar lastade med familjens ägodelar. Droskan stannade till mitt på gårdsplanen. Guvernören steg ur. Rex gick fram emot honom.
- Välkomna.
- Det känns skönt att vara hemma. Guvenören såg sig omkring, synade sitt hem. Han hade inte varit hemma mer än några få gånger de senaste åren. Familjen hade inte satt sin fot där sen de flyttade till huvudstaden.

Guvenörens hustru steg ur droskan och rynkade på näsan när hon såg sitt nya hem. Hon hade gift sig med guvenören två år efter att hans första hustru avlidit.
-Kom, flickor ropade hon. Först kom en liten flicksnärta som måste vara Harriet, den yngsta. Hon borde vara fjorton, femton nu men såg inte ut att vara mycket äldre än tolv år. Lite långsamt efter henne kom Rosa-Linda, som utvecklats till en näpen skönhet. Mörka lockar som sin mor och blek hy. Med stora blå ögon som såg oförstående på världen omkring henne.
I samlad trupp gick de tre kvinnorna upp emot huset. Rex såg efter dem. Guvenören kallade på honom, det var dags att visa upp egendomarna.

fortsättning följer..

....

"Everybody's equal in the glow of radiation"
The Na-Na Song, Sheryl Crow

Åhhhh, så djävla bra!!! Varför kom jag inte på det själv??!!...

Faktum är att det är fel. En individs genetiska predisposition avgör hur man tolerar att bli exponerad för strålning. Det suger för de som redan har en defekt DNA-reparation.

Ergo jämställdhet existerar inte. Ska det vara så svårt att fatta??!

insomnia

Vet inte när jag sov mer än fem timmar sist... I enfaldigs öra låter det säkert som tillräckligt. Min normala sömncykel är dock på minst åtta timmar, helst tio. Och säg inte - det är en vanesak. DET ÄR DET INTE!!!!!!!!! Jag har försökt! I ett halvår sov jag i snitt fem och en halv timme per natt, värsta tiden i mitt liv. Det funkar inte. Jag blir deppressiv, aggressiv, korkad och suicidal. Och till råga på allt fet.

De senaste veckorna har jag varit hypoman - dessvärre utan effektiviteten. Sover inte, är rastlös, har tusen planer och projekt - som inte realiseras -, samt har ett svängande humör som inte tycks kunna fixeras vid något mellanläge. Himmel eller helvete, pest eller kolera.

Antagligen skulle några propavan eller lite theralen hjälpa. Eller ännu bättre, imovane eller stilnoct. Riktiga grejer. Då skulle jag sova gott och allt skulle bli som vanligt. Men se, nej - jag tror inte på sånt. Jag tror på god sömnhygien.

Bara sova och sex i sängen. Inte slöa, inte äta, inte läsa, inte glo på film eller tv, inte något onödigt i sängen. Sängen är helig, den ska reserveras för de ändamål den är avsedd för. Gud, så käckt och hurtfriskt. Tillåt mig kräkas.

kärlek

".... Så skulle det sedan visa sig att vi kunde mötas själsligt. Och detta är kärleken: Intellektuellt möte med den mot vilken ditt blod sjuder. Det är en konstruktion man sällan förstår när man ser den hos andra. Men i den har undret skett..."


Äh, dravel!! Jag vill ha en riktig cowboysare. En äkta karl. En som jagar och fixar med det tekniska. En som mekar med bilen och tar hand om det som är tugnt. Och som knullar upp mig i diverse olika positioner. Gärna mot diskbänken.

favoriten är som alltid gnu

Ord:

- trutvalla
- snorbroms
- ordbajsa
- överreklamera
- kategorisera
- gnu
- tvålfager
- trumpen
- tråkmåns
- stursk
- struts
- trut
- kaos
- läppja
- trotsig
- tölp
- aversion
- etsa
- Agaton
- aprak
- karlakarl
- beskedlig
- teatralisk
- moralisera
- dront
- dåre
- dönickar
- prutt
- bemedlad
- debutant
- jösses
- jisses
- eter
- formalin
- donna
- orera
- indoktrinera
- propaganda
- abdikera
- yppa
- ypperlig
- yppig
- stolle
- obes
- krater

Listan kan fortsätta in absurdum. Ingen mening med det.

ett klistermärke som plåster på såret

Egentligen var det ju ganska uppenbart, så här i efterhand. Efterkonstruktion? Antagligen. Oavsett senario är det sannerligen ett enkelt sätt att fly undan. Gillar det ordet - sannerligen. Härligt högtravande och ytterst moraliserande. Precis som efterkonstruktioner.

Titta! Där och där och där. Se! Och lär, helst. Lätt att säga med facit i hand.

Egentligen så hade jag inte tänkt att rättfärdiga något. Det bidde som det blev. What the fuck, lär hända igen. Jag fick ju i alla fall ett klistermärke som plåster på såret.