de vida viddernas man 4

Rex satt upp sadeln när Harriet kom rusande över gårdsplanen.
- Rex, Rex! Pappa har sagt att jag får. Han säger att jag det är bra att jag lär mig rida. Är det sant att du lärde Rosa-Linda rida?
Orden sprutade ur Harriets mun. Rex undrade hur hon hann andas.
- Ok, fröken. Vi börjar på söndag. Prata med Er styvmor så kan hon ordna med passande kläder.
Harriet nickade ivrigt. Hon strålade av lycka. Rex ursäktade sig, han skulle inspektera boskapen inför den årliga auktionen.

Rex red i riktning mot bäcken, det var där ungboskapen var på bete. Han hade för sju år sedan föreslagit att de borde satsa på boskapsuppfödning. Guvernören hade gett honom fria händer. Det hela hade slagit ut mycket väl. Gården hade rykte om sig att vara en av de bästa uppfödarna i regionen.

Han hälsade på gubbarna. De hade varit uppe sen ottan och samlat ihop boskapen. Kalvarna råmade och var stingsliga över att de inte fick gå som de ville. Akutionen skulle inbringa mycket pengar. De hade fått många kalvar i år, alla starka och livskraftiga. Rex nickade gillande.

Rex hade arbetat på gården sen har var femton. Nu var han trettiotre. Han hade drivit gården under de år familjen varit i huvudstaden. Han visste att han gjorde ett bra arbete. Guvenören var nöjd med de extra inkomsterna från boskapsuppfödningen. Gubbarna ansåg att han var en bra förman, hård men rättvis. Han trivdes med sin situation. Enda orosmomentet var att nu när guvenören var tillbaka skulle han inte få sköta saker och ting som han ville.

fortsättning följer...