de vida viddernas man 2

Rosa-Linda satt i sitt sovrum. Hennes barndomsrum. Hon tittade sig omkring, hon mindes varje detalj. De hade flyttat till huvudstaden när hon var tolv år gammal. Nu var hon tjugotvå. Tjugotvå och ogift. Hon var en vacker kvinna. Vacker och från en god familj med stora tillgångar. Hon var ett gott parti. Likväl förblev hon ogift. Inga friare flockades kring henne. Hon visste varför. De andra trodde inte det. Men hon visste.

Hon mindes den dagen som det var igår. Det var hennes fjortonde födelsedag. Mor var sjuk igen. Dörren till föräldrarnas sovrum hade stått på glänt. Hon hade inte kunnat låta bli att kika in. Då såg hon henne. Mor låg på sängen. Helt stilla.

Det hette att mor hade dött av svagt hjärta. Men Rosa-Linda visste att hon hade tagit sitt eget liv. Begravningen hade hållits i ett litet kapell. Inga gäster hade kommit trots att hennes far, guvenören, var en betydelsefull person. Mor hade inte ens fått begravas på den stora kyrkogården utan låg på en mindre mera avlägsen. Ingen pratade om det men alla visste.

Mor hade alltid varit sjuklig. Rosa-Linda visste att hon var sin mors avblid. Det var därför hon förblev ogift.

fortsättning följer...