jag vann?

Jag ser dem allt. De sitter där borta i samlad trupp och konfererar. De vägrar fortfarande prata med mig. Det hela är ganska osannolikt faktiskt. Till att börja med låter jag dem härbärgera helt fritt. Sen tycker inte alla om varandra. Men nu har visst hela drösen gaddat ihop sig mot mig. Suck. Egentligen borde jag bara kicka ut dem allihop - utan pardon!

Nu reser en av dem på sig. Han eller hon kommer hitåt. Det är mannen med den röda sombreron. Monokeln är på plats och trumpeten har han under armen. Han gillar jag. Han är rolig. Det är för visso lite jobbigt när han drar hit sina mariachi-polare. Han har inte riktigt fattat att militärfanfarer inte hör ihop med mariachi... De brukar komma hit på morgonkvisten och spela efter de har varit ute och rumlat nånstans. Typ vid halv fyra. Så där halvkul.

Trumpetfanfar (han gör alltid så innan han ska prata...)
- Jag har fått uppdraget att tala för oss alla. Först vill jag dock tacka för den audiens vi har här.
- Ja ja, kom till saken.
- Vi är som sagt glada för den tillvaro vi lever här. Men på sistone har det varit en del problem.
- Som?
- Jo det är det här med levern...
- Vadå?
- Vi tycker ju att det är fel att äta djur och så... Därför anser vi att vi inte kan stödja någon som idkar den typen av aktiviteter.
- Men jag har ju inte gjort nåt!
- Det är sällan långt från tanke till handling..

Ah! Jag visste det. Det är den där djävla idealisten som leder korståget. Hon rider alltid på sina sabla moralhästar. Ser halmstråt i andras ögon men inte pelaren i sitt eget.. Den kossan!

Mannen med den röda sombreron och monkeln harklar sig. Av nån underlig anledning har han stoppat trumpeten i fickan.
- Vi hörde det där...
- Nähä? Så det här lilla upproret är för att jag haft några förbjudna tankar. (jag låter så ironisk jag bara kan när jag säger förbjudna) Nu är det ju faktiskt så att ni kastar sten i glashus, de flesta av er har gjort betydligt värre saker än att tänka på mat. Så det så. Dessutom så är det jag som bestämmer. Vad skulle ni säga om jag kickade ut er, va?
- Så så, nu ska vi inte vara sådana. Vi kan säkert komma överens.
- Nej! Jag bestämmer - och våga inte sätta er upp över min allsmäktighet! Nu tänker jag inte lyssna mer. Gå din väg.
Mannen med den röda sombreron, monokeln och trumpeten lommar iväg.

Jag tror inte det är sant. Jag vann. Helt otroligt. Vilket lyckorus.

- Hallå! Vad gör ni? Ska vi hitta på något?
Iskall tystnad.

Arghhh!!!! Jag blir galen!!!