de vida viddernas man 3

- Pappa, pappa!
Harriet kom inspringande. De andra satt redan vid middagsbordet. Hon slängde sig kring guvenörens hals.
- Snälla pappa! Rex har sagt att om du tillåter det så ska han lära mig att rida. Han redan visat vilken häst jag skulle kunna ha. Den är alldeles underbar. Den är brun och har en vit stjärna på nosen. Här. Hon demonsterade på sig själv.
Guvernören vände sig mot sin hustru.
- Det passar sig inte för en ung dam att rida, sa hon och snörpte på munnen.
- Harriet, jag vet inte började han.
Rosa-Linda avbröt.
- Rex är utomordentlig lärare. Det var han som lärde mig, minns du det pappa?
Harriet stirrade på sin syster. Hennes ögon var stora av förvåning.
- Kan du rida? Hon vände sig åter mot sin far.
- Men snälla pappa. Om Rosa-Linda fick...
Guvenören hostade lite.
- Ja, nu när vi bor på landet igen. Jag antar att det kanske är bäst att du lär dig rida.
Så var det med den saken. Harriet var överlycklig och dansade runt matsalsbordet.
- Harriet, gå och tvätta dig. Vi ska strax äta, sa deras styvmor.

Under middagen kunde inte Harriet sluta prata om hästen och om Rex. Han hade gjort det och det, sagt det och det. Hästen var det allra mest fantastiska hon någonsin sett. Hon skulle bli bäst i hela världen på att rida. Göra stora exkursioner. Upptäcka gamla ruiner. Rosa-Linda såg på sin syster och log. Harriet verkade aldrig bli vuxen. Hon var fortfarande som ett litet barn. Ingen kunde gissa att hon snart skulle fylla femton. De övriga sa inte mycket under måltiden. De satt vid ett runt matsalsbord. Rosa-Linda hade sin far på en sidan och sin syster på andra. Deras styvmor satt mitt emot henne. Far hade gift om sig med en ung kvinna. Hon var bara några år äldre än Rosa-Linda själv. När hon gifte sig med guvenören var hon redan änka. Hon hade förlorat sin förste man i en hemsk olycka.

Efter middagen samlades alla för en kopp te på verandan. Harriet fortsatte att prata om hästen. Guvenören avnjöt en cigarr. Rosa-Linda hade plockat fram sitt broderi. Hennes styvmor såg på henne. Hon var den enda som inte trodde på Rosa-Lindas bräckliga uppsyn.

fortsättning följer...