aoooee

Blivande läkare och riktiga läkare hatar löpsedlar där det står "bla bla kan vara dödlig sjukdom" eller "bla bla kan leda till allvarlig sjukdom". Vi suckar. Vi skulle aldrig gå på nåt likande, vi förlitar oss på riktig vetenskap och inte riktad vetenskap. Det är just därför som jag för tillfället hjärngympar med sudoku samtidigt som jag ser på slöa tvserier...

it's so fucking romantic

Min elvaåriga systerdotter har bytt namn på msn till "jag hatar ....." och jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Jag tycker nog inte om det. Samtidigt drar jag mig till minnes att jag skrev nåt i stil med "jag ångrar att jag inte lappade till xxx när jag hade chansen" i en sån där bok över ens vänner häromsistens. Jag var något överförfriskad när jag skrev det och hade under dagen av någon underlig anledning diskuterat xxx. Hursomhelst, jag var femton och xxx var högstadiets värsta subba och som alla subbor på högstadiet körde hon med allt och alla. Den kvällen var det jag som stod på agendan. Jag tror bestämt det hade att göra med en pojke. Otippat. Hon stod där och skällde ut mig inför hela världen och jag ville verkligen bara slå henne så att hon skulle hålla käften. Jag gjorde några lama försök att försvara mig men egentligen stod jag mest där och tog emot, skopa efter skopa efter skopa. Jag kokade men teg. Som alltid. Så här i efterhand önskar jag att jag hade gjort nåt. Satt ner foten, med tyngd. Våld och starka känslor är inte alltid fel.

617 please

Jag borde antingen sitta med näsan djupt i böckerna eller fundera på vad jag ska säga imorgon. Och jag borde vara nervös. Så är icke fallet. Jag har fått alla jobb jag någonsin sökt. Det är klart, tidigare har jag ju haft folks fördomar till min fördel. Är man tjej och pluggar till läkare är man ju per automatik en proper, ordentlig, förträfflig, empatisk, fin flicka. Inte sant? Det har i alla fall funkat utmärkt hittills. Tills nu. Imorgon kommer det bara vara en massa trevliga och duktiga läkarflickor och läkarpojkar som intervjuas. Oups. Imorgon måste jag sitta och svara käckt på frågor som:

Varför vill du bli läkare?
- För att det är så otroligt givande att arbeta med människor och jag tycker det är så tillfredsställande när man kan hjälpa dem.

Nämn tre av dina bra egenskaper.
- Ehh, jag är ansvarsfull och empatisk. Och jag är bra på att lyssna. (stort leende)

Nämn tre av dina dåliga egenskaper.
- Jag kan vara lite osäker på hur mycket jag kan och ringer gärna bakjouren en gång extra, jag bär ibland med mig folks smärta och jag lite morgontrött. (generat fnitter)

Ni hör väl den ljuva, näpna rösten jag använder. Med några blonda lockar skulle bilden vara perfekt. Tillåt mig kräkas.

the romanovs

När jag gick på högstadiet brukade tjejerna torka snusen på elementen när de hade gjort slut på sina pengar. Ungefär så känns det att fortfarande leva på studielån.

tienda de abarrotes

Erhhh.. När man kommer tillbaks från tvättstugan och det står en gryta med potatis utanför porten och det luktar bränt i trappuppgången börjar man undra vad man har för grannar. Varför kan de inte göra normala saker som att ha fest till sju på morgonen, spy i trappuppgången, knulla som dårar eller spela musik alldeles för högt? Mina grannar kan alltså inte koka potatis utan att bränna vid den, när de väl spelar musik höjer de och sänker volymen var tjugonde sekund och den enda som haft fest i huset är jag. Freaks.

karaktär är överskattat

Som de flesta människor i vårt avlånga land säkert har uppmärksammat är det alldeles för djävla kallt!!!! Minus tio i mars, what the fuck is that about? Det funkar inte ens i två sekunder att askäckt tänka "men på det här viset uppskattar jag våren mer när den väl kommer".. Jag vill ha varmt nu! Cykelväder och vårfäknar!!!!!!

När det gäller stamcellsforskning har jag inga moraliska invändningar, inga överhuvudtaget faktiskt. Inte kring själva forskningen. Som alltid finns det ett litet men och det gäller resursfördelningen. Stamcellsfoskningen kan säkert bli asgrym och hjälpa några personers liv på ett helt fantastiskt sätt, men det kostar och det kostar mycket. Pengar som ska tas varifrån? Finns det annan foskning man skulle kunna lägga de pengarna på, som HIV- eller malariavaccin? Det är förhållandevis få människor som kommer bli hjälpta av stamcellsfoskningen, ett malariavaccin däremot...

Sådana här dagar när det är kallt och för djävligt, människor är idioter och jag måste plugga då önskar jag att jag hade en heliumballong hemma. Jag har tänkt mycket på det här och jag har insett att det finns en sak jag aldrig kommer sluta tycka är roligt: heliumrösten.

one down, two to go...

Var fan är den? Jag var ju här 42.

- Du kan ta och tvätta dig.
- Ok.
Gnissel. Kan nån fixa dörren?
- 6½? 7?
- 6½.
Fan det trycker, jag måste sluta bita på naglarna.
- Här ser du, nej gå och ställ dig på andra sidan istället.
Iskallt leende. Biatch.
- Ser du nu?
- Ja.

- Nej, inte så. Du behöver inte stressa!
- Så?
- Perfekt.
Oj. Vicka på tårna. Allt under kontroll.

Igen? Det där var grönt förut. Oj då, fan. Pinsamt.
- Tack.
- Vill du ha vatten?
- Mmmm.
- Kom här, vi går ut.

Stort leende.
- Och hur mår du då?
- Tja....
- Det finns skorpor där uppe.

over the rainbow

Livet som kandidat känns ibland väldigt mycket som att vara en av alla lämlar i ett lämmeltåg. Eller en hund som följer sin husse överallt. Eller en ankunge som präglats att följa flaggan. Eller ett får i en fårskock. Eller en stalker. Ta idag som exempel.

Jag kommer några minuter försent och dörren till koferensrummet är stängt. Som en trogen hund väntar jag på min handledare utanför dörren i fyrtiofem minuter. Sekunden han kommit ut genom dörren befinner jag mig vid hans sida, redo att följa vart han än leder. Först en snabb sväng till fikarummet för att lämna kaffekoppen. En sväng in på akuten,. Sen uppför trapporna. Och ner igen och sen upp igen. In på ett rum. In på nästa. Nedför trapporna. Ut genom dörren till nästa hus. Uppför trapporna. In ett rum och i nästa och i nästa. Nedför trapporna. Tillbaks till det första huset.
- Är det ok att gå utomhus?
Jag nickar.
Uppför trapporna. Hämta papper. Hissen ned. In ett rum och så ett igen.
- Men då ses vi här klockan ett.
- Ok.
Prick ett sitter jag plats. Ut till väntrummet. Tillbaks in. Ut igen och in igen. Över till huset bredvid. Uppför trapporna. In på ett rum och ett till och ett till. Genom korridorren till nästa rum och sen nästa igen. Nedför trapporna. Ut. In igen. In på ett rum. Över till nästa. Uppför trapporna. In på ett rum. Nedför trapporna.
- Ja, men då ses vi imorgon då?

buffybot

Min karaktärssvaghet poängterades för mig häromsistens. Bara för att jag busade med någon jag egentligen slutat busa med för länge sedan. Jag hävdar fortfarande att det inte gills pga förmildrande omständigheter. Hursomhelst är jag kanske inte vad som skulle definieras som en karaktärsstark personlighet. Det enda jag någonsin lyckats genomföra är att sluta äta kött, inte fisk, men kött. Det och att se alla tvserier jag kan ladda ner. De senaste tre veckorna har jag sett nästan alla Gilmore girls-avsnitt. Nåt att skriva i AT-ansökan. Jag kan lägga till en komplett resume av alla Buffy-avsnitt, alla säsonger. Usch, gå inte till mig om ni blir sjuka.

I killed the cat

Jag glömde berätta att jag i fredags blev lurad av en kompis att hon hade skrivit haikudikter om vulvor på gymnasiet som specialarbete. Det var verkligen skitroligt. Ingen kan bli lurad som jag. Hon hade visst fått MVG på arbetet.

ja ja

Jag hade skrivit ett långt inlägg om mina barnsliga tankar att ge upp mina studier och istället bli en soffpotatis, det var inte ett helt brilliant inlägg men det inhöll en inte allt för dåligt formulerad känga mot Kerouac-andan som jag allt som oftast vill spy galla över samtidigt som jag just nu helst av allt vill stoppa en påse över huvudet och vägra bli stor. Hursomhelst lyckades jag deleta inlägget. Typiskt. Väldigt bra dock att kunna säga "det inlägget som skulle vart här var rätt ok, dessvärrre försvann det", låter som den sämsta ursäkten näst efter "my dog ate my homework".

Jag antar att om det mot all förmodan skulle vara så att nån Kerouacfan skulle läsa detta kommer personen ifråga tycka att jag är vansinnigt ignorant som tror att Kerouac bara predikar att man inte ska bli vuxen. Det är jag.

hello germany!!!

De har satt upp en skylt där det står: "strejk".
- Hörrni, är det inte svårt att strejka om man inte har ett jobb?
Ny skylt hålls upp: "vi har lagen på vår sida".
- Ehhhh...jaha? Vadå då?
Total tystnad. Jag orkar fan inte, inte idag. Imorgon bakar jag bullar som muta, det brukar funka.