sjuk

Jag är sjuk. På riktigt, inte bakfull. Jag är s-j-u-k. Egentligen är det inte sant, jag var sjuk. Igår.

Jag är på middag. Jag äter. Sen lägger jag mig på soffan och halvsover. Jag lägger ca tre kommentarer i timmen. Vilket inte ens kan va en procent av vad jag i normala fall avfyrar.

22.40 resignerar jag. Reser mig upp. Säger: nu får det vara nog! Jag orkar prestera en kram. Mer kroppskontakt än så klarar jag inte. De andra får nån slags vinkning. Jag knatar till spårvagnshållplatsen. Sitter och fryser medan jag väntar. Stiger på. Där sitter alla som ska ut och måla stan röd. Vilket får mig att känna mig om möjligt än mer ömklig. På med hörlurarna. Car Wheels On A Gravel Road.

Byte till buss. Jag känner mig som jag är med i en amerikansk film och är på väg hem med nattbussen från mitt underbetalda jobb. Det t&m regnar lite mot fönsterrutan. Drunken Angel. Munspelet är fantastiskt.

Jackson.

all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much

once i get to lafayette
i'm not gonna mind one bit
once i get to lafayette
i' won't mind one little bit

once i get to baton rouge
i won't cry a tear for you
once i get to baton rouge
i won't cry a tear for you

all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much

once a get to vicksburg
i don't think i'll feel an urge
once a get to vicksburg
i won't even feel an urge

all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much
all the way to jackson
i don't think i'll miss you much