jag förstår egentligen inte poängen men jag är en osjälvständig individ så va fan.., men jag vägrar skicka vidare!

En liten lek som pågår i bloggosfären är ranka sin ovanor/olater, jag blev inbjuden och tja va fan... Speciellt exotiskt blir det inte dock.

1. Jag skjuter upp allt till sista minuten och gärna ännu längre om det är möjligt.

2. Jag har ett sjuhelveteshumör som jag inte alltid kan kontrollera, vilket brukar resultera att objektet för min aversion sågas så brutalt som möjligt vid fotknölarna. Jag skulle nog säga att en av mina främsta egenskaper är att hitta indivders svagaste punkter, det är väl inte lika bra när jag använder mig av "informationen".

3. Jag ställer på tok för många frågor om precis allt. Jag antar att det hör ihop med punkt nr 2 så jag tillägga att jag är ganska vulgär.

4. Jag kan lätt sova tre dar i sträck.

5. Min standardursäkt när någon ringer som jag inte har lust att snacka med är att jag precis skulle gå på toa alternativt lite mera explicit att jag måste skita.

(6. Jag tänker mer eller mindre konstant på sex, men det gör väl alla?)

stop right now tank you very much I need someone with the human touch

Vitlök, ingefära och ananas. Wow!!!

women in their 30's

Göteborg i underbart nattdimmedis. Om man inte tittar på marken utan istället fokuserar på de snötäckta träden är det alldeles fantastiskt vackert. Går den "säkra" vägen hem via avenyn, massor av folk. Alla konversationer jag tjuvlyssnar på hålls av engelsmän. Vad är det frågan om??! Slumpen? Komplott? Invasion?

jag kan inte ens hitta på nåt och mannen med sombreron och de andra verkar ha övergivit mig - var är ni??

Idag har jag sysselsatt mig med:

- gått upp i tid men ändå kommit för sent eftersom cykellåset hade frusit igen och jag blev tvungen att gå istället.
- förargat föreläsaren med att ställa för många, och en del dumma, frågor.
- blivit generad när jag insett att den nye, nästan gifte kusaren förstått att jag tycker han är söt (obs! jag snackar enbart utseende här).
- hängt i tvättstugan för det är "så" kul.
- lekt med min nya dator som min snälla kompis hjälpte mig med igår.
- skolkat och gått hem för att sova istället.
- varit överdrivet känslig (förvisso status quo).
- möblerat om och möblerat tillbaks igen.
- konstaterat att jag faktiskt äger ganska många bh'ar.
- haft tråkigt.
- kännt mig tråkig.

Idag har jag intagit:

- två mackor med linsröra till frukost och ett glas vatten.
- två eller tre koppar kaffe.
- en apelsin.
- värmd överbliven lasagne till lunch.
- kall överbliven lasagne till kvällsmat.
- en antal glas vatten.

Nu ska jag sysselsätta mig med:
- diska.

Nu ska jag inta:
- ett glas saft (apelsin).

highlights

• Rulltrappor av trä i sjuttiofemgradig lutning - minst!

• Kvinna som går runt i höga klackar, en av klackarna är klyvd i två delar. Sett underifrån liggandes på ett flygplatsglov.

• Reklampelare med en bild av en kyss, kvinnan biter i det närmsta av mannens underläpp. Väldigt vita tänder.

• Shanghaiminnen.

• Utskällning vid fråga om någon bjussar på en cigg.

• Flygförsening pga snöstorm. När planet efter många timmar sedan lyfter får det vända tillbaka efter ca en halvtimme då man inte får landa.

• Lady Macbeth möter Thérèse Raquin, rysk opera textad till ungerska.

• Bad i varma källor med liveshow. Man biter tag i sin flickväns ena bröst och lyfter upp det med tänderna. Senare: megastånd i genomskinliga, vita speedos.

springa, kanske?

Man är way too överförfriskad om man nästan nockas av sitt eget cykellås när man swischar över ett farthinder.

God natt.

(Budapest here I come!)

xxx

Inflyttningsfest. Trevligt, men nån gång in på småtimmarna inser jag att jag måste ta mig hem. Skyndar till spårvagnshållplatsen och det står otroligt nog en spårvagn där och väntar på mig. Går på. Betalar. Sätter mig på första bästa säte. Tar upp mobilen för att roa mig med ett töntigt spel. En man sätter sig på platsen bakom.

Jag sitter med båda benen ut från sätet, helt plötsligt känner jag att nåt slår emot min ena fot. Det är mannen bakom som råkat sparka till mig, inget mer med det tänker jag och fortsätter spela. Det händer en gång till och jag tittar på honom, han flinar mot mig.
- Lägg av, säger jag bryskt.
Han fortsätter. Jag byter plats, han följer efter. Det är ganska uppenbart vad han vill, han säger det t&m. Hur, hur kan någon tro att han skulle få knulla med den strategin??!

Jag smiter av spårvagnen i ett obevakat ögonblick, rycker av mig min iögonfallande mössa och springer till bussen. Nu är jag hemma ensam och utan blessyrer. Men visst, han ska väl ha cred för att han tänder på någon i en underbar blå/turkos MFF-mössa.

anger management

Erhmm... Var kan man köpa en gammal, billig telefon? Min är.. typ... sönder..

you bore me

Jag hatar att vara född på sent sjuttiotal, jag hade varit en mycket bättre fyrtiotalist.

de vida viddernas man 10

Rex var mycket belåten. Auktionen hade inbringat mer pengar än han förväntat sig. Alla djur hade blvit sålda och han hade köpt in några nya kalvar. Han hjälpte systrarna upp i vagnen och de begav sig hemåt. Mannarna skulle komma efter med den nya boskapen. Väl hemma hoppade Harriet av vagnen och sprang in i stallet, hon ropade över sin axel.
- Rex, imorgon kan vi väl rida? Snälla.
- Ok, fröken Harriet. Klockan ett.
Harriet kom ut från stallet.
- Säkert?
Rex nickade.
- Jag måste bara se till de nya kalvarna först.

Rex hjälpte Rosa-Linda ner. Hon tackade honom och gratulerade honom än en gång till dagens framgångar.
- Far kommer bli så nöjd, lade hon till.
- Jag hoppas det.
- Med så mycket pengar, kommer han inte ha något annat än lovord.
- Vi får se när Guvenören kommer tillbaka.
Om han kommer tillbaka tänkte Rosa-Linda för sig själv. Hon var övertygad om att deras styvmor skulle göra allt i sin makt för att inte behöva återvända till gården.
- Rex.
- Ja, fröken?
- Förut, du vet med Smith. Tack.
- Ingen orsak, fröken.
Rosa-Linda log mot honom. Hon kände sig plötsligt generad och ursäktade sig med det var mycket som behövde göras inför middagen. Varje år efter marknaden firade man med en festmåltid för gårdens alla tjänstefolk. Rosa-Linda ville se att var färdigt i tid.
Rex ropade efter henne.
- Fröken Rosa-Linda.
Hon vände sig mot honom och hoppades innerligt att det inte skulle synas hur påverkad hon var av hans närvaro.
- Ja?
Rex räckte över pengarna från auktionen.
- Det är bäst Ni tar de här.


fortsättning följer...

sweetest poison

Förbannade, djävla koffein.

- I blame you, you... You!!!

darling

- ?
- Ja, men jag vet inte. Det var en sån där sliten finne. Hjärtinfarkt, finkan, ligger och ruttnar, juggemaffian. Det kan vara precis vad som helst.

allvarligt?..

Stresstest - hosta i stående med BEKVÄMT fylld blåsa...

buda-, buda-

Två glas rödvin, kanske lite mer med god vilja. Lullig, fnissig och rödkindad. Det är ju rent av pinsamt.

-pest, -pest

älskling

.....det har varit ganska tomt här på sistone. Blå och ensam sitter jag i bubbelbadet. Joni Mitchell sjunger för mig - bara mig. Mina naglar kan väl i det närmsta definieras om icke-existerande.... men så... I drive really slow in the ultrafast lane, while people behind me are going insane.....

arghhhhhhhhhhhhhhhh

Jag hatar verkligen människor som tror att man gör sitt yttersta för att göra det så komplicerat som möjligt för dem. Hallå???? Gör ditt jobb för i helvete, så gör jag mitt- så djävla jobbigt är det inte.

Giv mig styrka, någon..

- Det är faktiskt mitt ansvar och inte ditt, my arse lixom. Du behöver inte var otrevlig utan vi kan ta det som vuxna människor. (djävla SF/KK skriker jag i mitt huvud)

......

Efterår är jag naturligtsvis sur på mig själv för att jag skönk till motpartens nivå. Nästa gång ska jag ta på mig mitt hypomana psykosleende, plocka fram honungsrösten och säga jamenvisst, nicka frenetiskt och steppa samtidigt. Så kräkvänligt käckt jag bara kan.

- djävla SF/KK...

de vida viddernas man 9

Mannarna hade skött sitt jobb och hade inte lämnat boskapen obevakad under natten. Rex kontrollerade en sista gång att allt var som det skulle. Auktionen skulle inte börja än på två, tre timmar. Han hade lovat att erskotera Rosa-Linda och Harriet runt marknaden tills dess.

Rosa-Linda och Harriet tittade i de olika stånden och på de uppträdanden som fanns. Harriet var fullkomligt uppslukad av vad hon såg och flera gånger fick Rosa-Linda säga till henne på skarpen om hon var tvungen att vara mer uppmärksam och att hon absolut inte fick kommma bort.
- Man vet aldrig vad som kan hända en ung flicka på ett ställe som det här, förmanade Rosa-Linda sin syster.
- Du oroar dig för mycket, Rex är ju med oss. Han skulle aldrig låta något hända oss, protesterade Harriet men när hon såg hur en man grabbade tag i en ung kvinna höll hon sig nära sin syster.
- Varför gjorde han så?
Harriet tittade på Rosa-Linda med stora oförstående ögon.
- Jag vet inte. Huvudsaken är ju att hon fick hjälp, men du måste komma ihåg att man inte kan lita på alla människor.
- Jag litar inte på Fars nya fru, kontrade Harriet.
Rosa-Linda hann inte svara då deras närmsta granne, herr Smith, kom fram för att hälsa.
- Men ser man på, Guvenörens döttrar, jag hörde att ni skulle flytta tillbaks. Allt väl? Och var är Guvenören?
- Far är i huvudstaden och ordnar med lite affärer.
Rosa-Linda kände sig tafatt, hon kunde tänka sig vad folk sa om dem när de inte var där. Om far och hans unga hustru och gården som de lämnat till en stallpojk att sköta. Om henne själv och hur lik hon var sin mor. Rosa-Linda rös. Herr Smith såg på henne med sina pliriga ögon, hon hade aldrig tyckt om honom. Han vände blicken mot Harriet.
- Du måste vara den yngsta, sa han, dig har jag inte sett sen du var en baby.
Rex steg fram och ställde sig vid Rosa-Lindas sida.
- Smith, sa han och lyfte lite på hatten.
- Rex, svarade den andre, jag såg er boskap den kommer nog inbringa en ansenlig summa.
- Jag hoppas det.
Smith ursäktade sig med han skulle se till sin egen boskap innan auktionen. Rosa-Linda gav Rex en tacksam blick.
- Ingen orsak, fröken, det är det jag är här för.

Rex höll sig i bakgrunden, men i närheten när systrarna gick runt marknaden. Aldrig längre bort än att han hade full uppsikt och kunde ingripa om så behövdes. Han skulle aldrig tillåta att de utsattes för något ont. Det var omöjligt att undgå den uppståndelse systrarna gjorde, överallt tisslades det om dem och deras mor. Folk lade inte märke till honom eller så struntade de i om han hörde vad de sa. För han hörde. Han hörde vad de sa om Guvenören och hans döttrar - fram för allt om Rosa-Linda. Han hörde herr Smiths fru beklaga sig över Rosa-Lindas mor, det var så synd men det syntes lång väg att Rosa-Linda var av samma sort. Om så inte varit hade hon gärna sett att hennes son gift sig med henne, det var ju en fantastisk gård. Rex kämpade med sig själv för att inte skälla ut dem. Visst var Rosa-Linda lik sin mor, lika vacker som henne. Men Rosa-Linda utstrålade en styrka och ett mod han sällan sett hos andra kvinnor. Han hjärta bankade när han såg henne och han visste att han måste kväva de känslor hon frambringade hos honom.
- Fröken.
- Ja, Rex sa Rosa-Linda och såg honom rakt in i ögonen.
- Det är dags för auktionen.

hallå, ett träd!!

Rosa mössan på. Enligt en av mina bästa vänner är den så, ehhm, lysande att hon måste använda solglasögon när jag använder den. Jag tycker den är alldeles underbar. Inhandlade den och en fantastiskt blåturkos tröja för något år sedan när jag var på besök i huvudstaden. Det hela slutade med att jag fick lifta hem. Jag blev bjuden på fika av ett par i femtioårsåldern som även passade på att inhandla keramik för tre tusen kronor av cafeinnehavarna/keramikerna. Jag tror jag åkte nästan fyrtio mil med dem.

Backen var så där halvdan, tyvärr hade den upptäckts av andra åkare tidigare och snön låg inte helt tätt. Sista åket fick jag i alla fall upp en faslig fart och höll på att dundra in ett träd. Men jag klarade mig oskadd undan genom att rycka sönder påsen.

Väl hemma inser jag att det inte var det bästa sättet att kurera en förkylning på, jag sitter med min stora pläd runt mig och fryser som en gnu på grönland trots att alla element är påslagna.

ps. Foxy - du kan även smörja näsan med olivolja.

vaknar till liv

Efter att ha preparerat mig med nässpray och värktabletter känner jag att jag verkligen skulle vilja åka plastpåse ikväll. Om jag sätter på mig mina svarta termobrallor och min rosa mössa kanske nån vill möta mig vid linneplatsen och åka lite?

alla åker plastpåse utom jag

Jag hatar att vara förkyld!!! Snorig, ont i huvudet och hostig. På detta borde jag plugga men jag orkar inte riktigt koncentrera mig (gött med en "riktig" ursäkt). Imorse när klockan började pipa, jag har en alldeles ljuvlig väckarklocka med en disket tit-tit och åtta minuters snooze som man inte alls blir på dåligt humör av. I alla fall var det helt omöjligt att förmå mig att kliva upp så jag skolkade istället och sov fem timmar till. Sen knatade jag till apoteket och höll på attt svimma på vägen hem.

Nu har två, vad som verkar vara trevliga gossar uttryckt att de ska åka plastpåse ikväll och jag vill så gärna göra det med fast jag är blyg för okända människor. Men istället stannar jag hemma och tror att om jag sover så försvinner nästäppan och alla andra obehag. Suck. Till alla er som kommer ut i snön ikväll, glöm inte att fylla platpåsarna med mycket snö - ökar både på farten och vadderar lite åt svanskotan.

naken i tamburen

Nån som vill åka plastpåse med mig? Jag är nämligen lite för blyg för att åka själv. Någon? Jag bjuder på makalöst god och nyttig(!!) chilli efteråt.

1 januari

-Ahhhhhhhh! Eieheheheeeeeeeee! Ohhhhhhhh! A-a-a-a-a-a-a....
Hon har hållit på så där i en timme nu. Det är flickan med de långa flätorna, hon springer runt, runt och låter - högt. Jag förstår ingenting, jag kan inte ens avgöra om hon är glad eller ledsen. De andra rycker på axlarna och säger att jag ska strunta i henne.

knack-knack

Jag öppnar dörren, där står mannen med den röda sombreron. Han har en enorm, lång rock på sig.
- Hej, säger jag förvånat.
- Hej, jag har en nyårspresent till dig säger han och räcker över en amaryllis.
- Tack.
Han ser på mig och lyfter på sombreron.
- Jag måste tyvärr vidare.
Han börjar gå uppför trappen.
- Du! Dina mariachikompisar har varit här och frågat efter dig, säger jag för att ha något att säga.
Han ler.
- Jag vet.
Han plockar fram trumpeten.
- Jag vet, säger han igen och ler lyckligt.
Sen skyndar han iväg. Jag hör honom spela en fanfar på avstånd.

raketregn

2005.

Lagar god mat och dricker vin i goda vänners lag. Trevligt. Två av vännerna måste sedan skynda iväg till nästa anhalt. Kvar är jag och flickan jag nästan måste slåss med om de opoppade popcornen. Runt kvart i tolv krånglar vi på oss varma kläder och letar upp varsin plastpåse. Väl ute knatar vi upp för trappan och fyller påsarna med snö. Fort går det nedför backen (svanskotan fick sig en och annan törn). Himlen lyses upp av alla raketer och det låter som vi befinner oss under belägring. Vi åker ned för backen och springer upp för trappan tills påsarna helt trasats sönder. Sen tultar vi upp på kullen bredvid och sätter oss för att se på de sista fyrverkerierna. Vi blir fotograferade av en främling som pratar skånska. Jag skulle vilja ha det kortet kommer jag på när han försvunnit. Efter en stund går vi in och dricker lite mer vin.

2006.