hmmmm

Min äldsta vän ler, räcker över en försenad 27-årspresent och säger "jag tänkte direkt på dig när jag såg den". Jag öppnar det fint inslagna paketet (hon är en djävel på pyssel), i det ligger en brun t-shirt med texten "forever eighteen".

Hon har tidigare år med samma ord gratulerat mig och gett mig: en nyckelring med trådar som man ska dra i, ett vampyrvinställ, en spattelgubbe i keramik, en spargris i form av en illgrön padda..

svagheter

smörgåsgurka
kris kristofferson
sova
ketchup
cashewnötter
skriva läsligt
balsamvinäger
wasabinötter
sova
skolka
gott bröd
raljera
sova
aksel sandemose
italiensk salladskrydda
öl
michell houellebecq
sova
sova
hålla tider
skitfilmer
get fuzzy
keso
driva saker ett steg för långt

home at last

- Jag försökte bara vara vänlig...
- Ödmjuk?
- Ja, typ.
- Det klär dig inte.
Huvudskak:
- Hahahahahaha!!!!(riktigt kluckande skratt)

it's coming on Christmas, they're cutting down trees, they're putting up reindeer and singing songs of joy and peace

Klockan sju går jag till områdets lilla affären som brukar vara öppen till klockan tio. Den är stängd. Jultider. Bor man mitt i ett studentghetto kanske det inte är så underligt. Jag går de femhundra meterna till nästa affär. Kassörskan ser snett på mina två små påsar chips, lite naturgodis och cola light. Jag köper light för att jag tycker det är godare. Dan före dopparedan anser jag dessutom att man får äta vad man vill. I synnerhet om man arbetat istället för att åka hem till mor eller far i de mörka skogarna där det finns massor av (jul)mat i kylskåpet. Det finns det inte här. Lite knäckebröd. Studentmisär.

Sons of Adam. Daughters of Eve. Jag ser Narnia. Ok. Med tanke på att jag läst varje bok cirka femton gånger som barn, ett par tre gånger som vuxen och kan alla detaljer baklänges torde det vara ett godkänt betyg. De bibliska referenserna är omöjliga att missa.

I affären handlar några personer vad som ser ut att vara julmat för en. Jag ryser lika indoktrinerad som resten av befolkningen att juletid är tid för gemenskap. Hellre gemenskap ála Norén än ensamhet är väl budskapet. Usch och fy.

Ömklig som få efter att ha jobbat (tyngre så här tids), sovit för lite, premenstruell osv - ni kan versen. Det ska bli trevligt med jul och julmat och snos med L och A (de är alldeles bedårande) osv osv. Jag hoppas även på snö som erbjuder pulkaåk med avslutande varm choklad. Flickan som bor i den ännu större staden än jag gör ska också vara hemma över jul, bara det finns snö så fixar hon resten. Med andra ord borde jag packa ner mina termobyxor. Varför jag tagit dem till Gbg förstå jag inte trots att jag funderar en stund.

Oh well. Dags att packa.

God Jul!!

post

- Hallå!!! Kolla!! Ser ni? Jag har fått ett vykort!
- Jaha?
- Men det är ju från mannen med den röda sombreron, jag trodde ni skulle bli glada över att få ett livstecken från honom?
- Vi vet redan att han lever. Han reste aldrig.
- Vadå??? Jag fick ju brev och det här vykortet är från Tibet.
- Hur vet du att det är från honom?
- Det är ju för fan en röd sombrero på framsidan.
- So?

Snopen står jag kvar med mitt fina vykort.

A och B har varit kära i varandra (för länge sen).

A och B älskar varandra.

A och B är bästa vänner.

A och B tar varandra för givet.

A och B ser varandra som familj.

A och B har bra sex.

A och B tror att gräset är gönare på andra sidan.

iron lady

17 dagar (varav tio i landsförvisning och tre upptagna)
Duktig kicka!!

My ass....

Kuckilura eller inte kuckilura - det är frågan!!

Leif Pagrotsky

- Den stackarn. Det är synd om honom.
- ?
- Ja, nu när Anna Lindh är borta så det ju ingen som är kortare än honom.

once more with feeling

Hur ska man tolka att någon som sitter på riksdagens förvaltningskontor har varit inne på ens blogg?

• vad är det för knäppgökar som sitter där?
• shit, jag är förföljd?
• är det så mina (eh..? kommande) skattepengar används?
• coolt!!!!!

Osv. Jag önskar jag kunde säga att det lutar åt alternativ ett, tre eller fyra. Eller inget alls. Sanningen är att den gången jag såg att nån som satt på folksam varit inne (hänt sisådär fem-sex gånger nu, jag har mina aningar..) började vissa samband utkristaliseras. Jag är fortfarande inte helt klar över hur jag kommer in i bilden. Men det ska ni veta - I'm on to you!!!!

shit nu åt jag upp mina naglar igen, fan!

Landet.

- Vi tänkte disskutera injektionsteknik i eftermiddag. Vill du vara med?
- Ja visst, det är alltid bra.
- Vi ses runt ett-tiden.
- Ok.

Då tänker man schysst; lite bilder, lite snack, kanske nån video. Och så var det klart.

Klockan halv två.
- Det blev lite försenat, men det är väl ok?
- Ja, ja.
- Då sätter vi igång.
Lite anatomirepetition. Disskusion kring olika kortisonberedningar, tekniker, syften etc etc.
- Då går vi in och övar då.
Ehhh, va??? Vad menar de? Öva på vad?

- Kolla här.
Han fyller upp sprutan med koksalt, sätter sig på britsen och visar hur man lägger kvaddlar - på sig själv!!!!! Oh -my -god! (kvaddel = små "kuddar" av koksalt precis under huden, verkar smärtlindrande) Sedan räcker han över sprutan till mig.
- Nu är det din tur, försöka lägga en ca tre millmeter från den här. (han pekar på sin arm)
Jag stirrar på sprutan, men visst varför inte?


(jag vill bara tillägga för de som inte förstått det, jag är läkarstudent, jag var på en vårdcentral, det var erfarna doktorer som höll i undervisningen, inget annat än koksalt och bedövningsmedel injicerades, alla instument som användes var sterila, och det är jättebra för mina framtida patienter att jag fått öva på det här viset..)

de vida viddernas man 8

- Rosa-Linda!
Harriet kom in i Rosa-Lindas rum utan att knacka . Sedan deras mor dog hade Harriet för vana att komma in till Rosa-Linda när som helst på dygnet. De första åren hade Harriet sovit nästan varje natt hos henne. Numera sov hon bara där om hon hade haft en mardröm.
- Rosa-Linda, Rosa-Linda! Du måste vakna!
Det var söndag. Vanligtsvis åkte de alltid till kyrkan på söndagar men idag skulle de istället följa med Rex till marknaden där boskapsauktionen hölls. Harriet var på strålande humör, det var första gången hon skulle åka på marknad.

Deras gård var belägen en timmes färd från town Victoria, den fjärde största staden i regionen. Varje år anordandes en stor marknad där och det var ett fasligt jippo. Gårdfarihandlare från hela regionen, även en del mera långfärda, ställde upp stånd och sålde sina varor. Gycklare uppträdde och Rosa-Linda kom ihåg att ett år hade det kommit en kringfarande cirkus. Boskapsauktionen hölls i samband med marknaden och det kom folk från alla de större gårdarna för att göra affärer. Rosa-Linda hade fått följa med sin far varje år efter att hon fyllt åtta fram till att de flyttade till huvudstaden.

En stund efter frukosten kom Rex och meddelade att det var dags att ge sig av. De tre åkte tillsammans. Boskapen hade under gårkvällen transporterats till markanden av de tre mannar Rex litade mest på. Det var inte det samma som att de var ofelbara. Rex hoppades tyst för sig själv att de inte glömt sin uppgift och lämnat boskapen obevakad för att supa och träffa damer.

Harriet somnade sekunden hon satte sig i vagnen. Hon hade inte sovit en blund under natten, så upprymd var hon.Rex och Rosa-Linda satt tysta bredvid varandra. Rosa-Linda såg på Rex muskulösa underarmar som styrde hästarna med exakt precision. Hon tänkte på vad Harriet sagt häromdagen.

fortsättning följer....

you're still my number one

1. gnu
2. gnu
3. gnu

- dille
- orangutang
- adipös
- frotteurism
- spankulera
- sten i glashus
- strandsatt
- tromb
- grotesk
- tupp
- dalmas
- dalmatin
- gnidig
- löpsk
- acheiria (jag skrattar så jag gåter)
- pompös
- trana
- tryne
- eskalera
- kadaver
- giljotin
- smack
- smaskig
- läckerbit
- banjo
- gambian
- prudentlig
- prost
- prefekt
- vimmelkantig
- vidunder
- diván
- dadel
- narcisist
- frustande
- onyx
- validera
- vanmakt
- oäven
- titulera
- slå dank
- drabant
- gorma
- hundgöra
- spaljé
- stofil

tvångsförflyttning

Fyrtiofyra personer, varav fem har barn och fick välja först. Vi andra drog lottnummer. Jag fick nummer trettiosex, kul. Nio dagars kommendering norrut, till ett litet samhälle jag aldrig hört talas om, med början imorgon. Jag är lite rädd att jag kommer vara tvungen att bygga en koja för att sova i så jag har packat ned mina långkalsonger. Långkalsonger, mina fina rosa tofflor och kläder passande för obygden ligger redan i ryggsäcken. Återstår att välja passande böcker och att leta upp pennvässaren. Och jag får absolut inte glömma mobilladdaren!

Egentligen vet jag inte vad jag nojar för, "born and raised in the middle of the woods" som jag är. På riktigt. Det var tio mil till närmsta McDonalds och H&M. Jag överlevde, trivdes rent av. Som alltid är det nåt annat som är roten till neurosen.

Gårkvällen tillbringades hos Sancho-mannen. Vi drack upp vinet han fått av sina föräldrar. Han lyssnade snällt på mina utläggningar. Lyssnade och ifrågasatte. Sancho-mannen tillhör den kategori lyssnare som inte säger vad man vill höra utan vad man behöver höra. Igår var jag öppen för det. Jag fick goda råd som jag ska försöka anamma med min egna lilla twist. Men först måste jag överleva nio dagar i obygden.

uppläxning

Jag har blivit totalt uppläxad angående mitt ställningstagande till pensionsvalet. Dessvärre av någon som verkar vara ganska påläst. Tyvärr är det ju så att när man försöker påpeka för pålästa människor att det är ens magkänsla som får avgöra ens ställningstagande brukar det ha en ringa effekt.

I alla fall... Jag vet självfallet att om jag inte gör ett medvetet val om var "mina" pengar ska placeras kommer de att placeras i vad fan som helst som genererar pengar. Och det tycker jag ju är fel, givetvis. Men jag tycker också det är fel med ett ekonomiskt system som bygger på tillväxt och det gör ju det rådande ekonomiska systemet i världen. Please, correct me if I'm wrong. Det i sin tur innebär att produktionen och konsumtionen kontinuerligt ökas - oavsett om det är etiskt försvarbara varor eller inte. Vilket in sin tur innebär en ökad materialåtgång. Det här kommer man inte inte ifrån, även om vi lyckas återanvända maximalt. Jordens resurser är ändliga och fördelningen djävligt skev. Ni förstår vart jag vill komma. Jag upplever att man sitter i en rävsax, antingen sitter man kvar och blir uppäten eller så gnager man av sig benet och dör ändå.

Jga tänker absolut inte påstå att jag är en föredömlig individ. Snarare tvärtom. Jag är i allra högsta grad ett barn av min tid. Jag gillar kläder, skivor, böcker, att resa mm. Högkonsument med andra ord.

Helt sanningenligt vet jag inte hur man ska lösa den här frågan men det som känns bäst/enklast för mig är att så liten utstäckning som möjligt delta i systemet. Vilket bla innebär; inte löneförhandla, inte välja pensionfond, inte äta kött etc. Samtidigt kan jag köpa ett par jeans för alldeles för mycket pengar...

i don't get it

- Ja, men varför inte då?
- Är du dum i huvudet?
- Nej, det är jag inte..
- Är du inte?
- Men sluta tjafsa nu! Hur ska vi göra? Var är han?
- Jag vet..
- Du ljuger!
- Gör jag inte alls, jag vet....
Minst tre stycken avbryter för att säga (ehm.. skrika) att det gör hon inte alls.
- Hallå, vad bråkar ni om?
Ingen noterar ens att jag sagt nåt. Jag höjer rösten och säger samma sak igen. Fortfarande ingen respons. Jag undrar vad som får dem så upprörda. Jag sitter tyst och försöker förstå vad disskusionen rör sig om. Den är helt obegreplig. Efter en stund hämtar jag mitt stetoskop. Jag sätter stetoskopet till öronen och skriker in i det.
- Vad är det frågan om???
De förenas i ett gemensamt vrål.
- Vad var det där bra för?
- Vad bråkar ni om? Jag fattar ingenting.
Alla börjar förklara samtidigt. Jag skriker in i stetoskopet igen.
- Tyst!!!!!
En lustig scen utspelas framför mig när de försöker skydda sina öron. Jag kan inte låta bli att fnissa. Jag får ett antal mordiska blickar.

När lomhördhetan avklingat pekar jag på en liten flicka med långa flätor (jag har aldrig sett henne förut).
- Vad bråkar ni om?
Hon börjar livligt gestikulera och det kommer obegripliga ljud ur hennes mun. Jag tystar henne och ber en vacker yngling berätta istället (även han är okänd, två nya på samma dag??!).
- Det är mannen med sombreron, de tror han är död.
- Död? Varför då?
- Han har aldrig varit borta så här länge förr, säger fröken duktig.
- Men det har han ju visst. Dessutom vet vi att han är ute och reser, han har ju skickat vykort.
Alla skakar på huvudet.
- Han har aldrig varit borta så här länge förr, inte för oss.
- Vad menar ni?
De mumlar sinsemellan och skruvar lite på sig.
- Vi brukar träffa honom när du inte med, säger den vackre ynglingen till slut.
- Jaha?
Mer vill de inte säga.
- Men vad gäller saken? Ni tror han är död men vill inte förklara varför för mig?
- Typ.
Jag tittar frågande på dem.
- Äh, säger nån, vi har säkert fel. Han kommer tillbaks snart. Nu återgår var och en till sitt.

my day

(jour igår kväll, betalad sådan förvisso, men ändå - jag är för trött)

1. Upp tidigt för jag var helt övertygad om att undervisningen var obligatorisk, vilket den inte var förrän på eftermiddagen....

2. ********. Jag mådde illa och var tvungen att lämna salen. Stryk ************ som möjlig specialitet.

3. Dyr lunch - jag är snart pank.

4. Obligatorisk undervisning och grupparbete på eftermiddagen som var ganska kul men min hjärna verkade ligga kvar på kudden. Jag sa saker som; "det där är inte bra svenska", "skriv så istället..", "det ska inte vara journalspråk". Betydande insats.

5. Handlade mat. Jag är verkligen snart pank.

6. Tant ringde från pensionsblablabla för att informera om pensionfondsvalet. Jag sa kräkigt "jag vägrar göra ett aktivt val då det är ett gräsligt system". Tanten suckade, sa "jaha men då vet du hur det fungerar". Hon tackade för sig och vi lade på. Jag går runt och myser för att jag får känna mig som en duktig idealist.

(jag är väl medveten om att jag är en droppe i havet, om ens det, och att jag säkert fått allt om bakfoten och har jättefel i mitt ställningstagande - men jag skiter i det och njuter av att få känna mig som en av goda... att jag kommer bli höginkomstagare och troligen totalt korrumperad om ca ett år är en annan historia)

7. Strax, strax städar jag.