i don't get it

- Ja, men varför inte då?
- Är du dum i huvudet?
- Nej, det är jag inte..
- Är du inte?
- Men sluta tjafsa nu! Hur ska vi göra? Var är han?
- Jag vet..
- Du ljuger!
- Gör jag inte alls, jag vet....
Minst tre stycken avbryter för att säga (ehm.. skrika) att det gör hon inte alls.
- Hallå, vad bråkar ni om?
Ingen noterar ens att jag sagt nåt. Jag höjer rösten och säger samma sak igen. Fortfarande ingen respons. Jag undrar vad som får dem så upprörda. Jag sitter tyst och försöker förstå vad disskusionen rör sig om. Den är helt obegreplig. Efter en stund hämtar jag mitt stetoskop. Jag sätter stetoskopet till öronen och skriker in i det.
- Vad är det frågan om???
De förenas i ett gemensamt vrål.
- Vad var det där bra för?
- Vad bråkar ni om? Jag fattar ingenting.
Alla börjar förklara samtidigt. Jag skriker in i stetoskopet igen.
- Tyst!!!!!
En lustig scen utspelas framför mig när de försöker skydda sina öron. Jag kan inte låta bli att fnissa. Jag får ett antal mordiska blickar.

När lomhördhetan avklingat pekar jag på en liten flicka med långa flätor (jag har aldrig sett henne förut).
- Vad bråkar ni om?
Hon börjar livligt gestikulera och det kommer obegripliga ljud ur hennes mun. Jag tystar henne och ber en vacker yngling berätta istället (även han är okänd, två nya på samma dag??!).
- Det är mannen med sombreron, de tror han är död.
- Död? Varför då?
- Han har aldrig varit borta så här länge förr, säger fröken duktig.
- Men det har han ju visst. Dessutom vet vi att han är ute och reser, han har ju skickat vykort.
Alla skakar på huvudet.
- Han har aldrig varit borta så här länge förr, inte för oss.
- Vad menar ni?
De mumlar sinsemellan och skruvar lite på sig.
- Vi brukar träffa honom när du inte med, säger den vackre ynglingen till slut.
- Jaha?
Mer vill de inte säga.
- Men vad gäller saken? Ni tror han är död men vill inte förklara varför för mig?
- Typ.
Jag tittar frågande på dem.
- Äh, säger nån, vi har säkert fel. Han kommer tillbaks snart. Nu återgår var och en till sitt.