it's coming on Christmas, they're cutting down trees, they're putting up reindeer and singing songs of joy and peace

Klockan sju går jag till områdets lilla affären som brukar vara öppen till klockan tio. Den är stängd. Jultider. Bor man mitt i ett studentghetto kanske det inte är så underligt. Jag går de femhundra meterna till nästa affär. Kassörskan ser snett på mina två små påsar chips, lite naturgodis och cola light. Jag köper light för att jag tycker det är godare. Dan före dopparedan anser jag dessutom att man får äta vad man vill. I synnerhet om man arbetat istället för att åka hem till mor eller far i de mörka skogarna där det finns massor av (jul)mat i kylskåpet. Det finns det inte här. Lite knäckebröd. Studentmisär.

Sons of Adam. Daughters of Eve. Jag ser Narnia. Ok. Med tanke på att jag läst varje bok cirka femton gånger som barn, ett par tre gånger som vuxen och kan alla detaljer baklänges torde det vara ett godkänt betyg. De bibliska referenserna är omöjliga att missa.

I affären handlar några personer vad som ser ut att vara julmat för en. Jag ryser lika indoktrinerad som resten av befolkningen att juletid är tid för gemenskap. Hellre gemenskap ála Norén än ensamhet är väl budskapet. Usch och fy.

Ömklig som få efter att ha jobbat (tyngre så här tids), sovit för lite, premenstruell osv - ni kan versen. Det ska bli trevligt med jul och julmat och snos med L och A (de är alldeles bedårande) osv osv. Jag hoppas även på snö som erbjuder pulkaåk med avslutande varm choklad. Flickan som bor i den ännu större staden än jag gör ska också vara hemma över jul, bara det finns snö så fixar hon resten. Med andra ord borde jag packa ner mina termobyxor. Varför jag tagit dem till Gbg förstå jag inte trots att jag funderar en stund.

Oh well. Dags att packa.

God Jul!!