617 please

Jag borde antingen sitta med näsan djupt i böckerna eller fundera på vad jag ska säga imorgon. Och jag borde vara nervös. Så är icke fallet. Jag har fått alla jobb jag någonsin sökt. Det är klart, tidigare har jag ju haft folks fördomar till min fördel. Är man tjej och pluggar till läkare är man ju per automatik en proper, ordentlig, förträfflig, empatisk, fin flicka. Inte sant? Det har i alla fall funkat utmärkt hittills. Tills nu. Imorgon kommer det bara vara en massa trevliga och duktiga läkarflickor och läkarpojkar som intervjuas. Oups. Imorgon måste jag sitta och svara käckt på frågor som:

Varför vill du bli läkare?
- För att det är så otroligt givande att arbeta med människor och jag tycker det är så tillfredsställande när man kan hjälpa dem.

Nämn tre av dina bra egenskaper.
- Ehh, jag är ansvarsfull och empatisk. Och jag är bra på att lyssna. (stort leende)

Nämn tre av dina dåliga egenskaper.
- Jag kan vara lite osäker på hur mycket jag kan och ringer gärna bakjouren en gång extra, jag bär ibland med mig folks smärta och jag lite morgontrött. (generat fnitter)

Ni hör väl den ljuva, näpna rösten jag använder. Med några blonda lockar skulle bilden vara perfekt. Tillåt mig kräkas.