de vida viddernas man 7

Rex gav Harriet ridlektioner varje dag den närmsta veckan. Redan på den tredje lektionen tog de en tur kring ägorna. Harriet var lyrisk efter varje lektion, all ledig tid tillbringade hon i stallet. Rosa-linda lät henne dock inte slarva med sina övriga sysslor. Innan deras far och styvmor åkt till staden hade Rosa-Linda fått noggranna instruktioner om inte låta Harriet negligera sina studier. Två gånger i veckan kom en privatlärare till gården för att undervisa henne i litteratur och språk. Hon fick även musik- och danslektioner en gång i veckan. Allt som ansågs nödvändig för en ung dam.

På fredagen, en vecka efter att guvernören och hans unga hustru rest till huvudstaden kom ett telegram från dem. De ämnade stanna åtminstone ytterligare en vecka. Rosa-Linda skulle fortsätta övervaka Harriets studier och hon fick även instruktioner att ge Rex fria händer inför den stundande boskapsauktionen.

Rosa-Linda satt som vanligt på verandan med sitt broderi när Rex och Harriet återvände från dagens ridtur. Hon gick ner till stallet för att möta dem.

- Fröken Rosa-Linda, hälsade Rex.
- Hon lär sig snabbt, fortsatte han, idag ville hon hoppa över några nedfallna träd.
Rosa-Linda såg förskräckt ut.
- Harriet, sa hon med bestämd röst.
Harriet bara log och klappade sin häst.
- Rosa-Linda jag skulle klara det. Jag är ingen barnunge, jag fyller snart femton.
Rosa-Linda såg på sin syster med en förmanande blick.
- Guvernören har meddelat att han ämnar stanna i huvudstaden en tid till.
Rex såg på henne.
- Och boskapen?
- Han litar på att du vet vad som behöver göras.
Rex nickade och vände sig mot Harriet.
- Vi får avvakta några dagar med nästa ridtur, det är mycket som behöver göras till söndag.
Harriet tittade bedjande på honom.
- Nej fröken, Ni får inte rida själv ännu.
- Men Rex, snälla du sa ju idag att jag är duktig. Jag lovar att hålla mig nära gården. Snälla?
Rex skakade på huvudet.
- Nej. Om Ni ursäktar mig. Jag har mycket att göra, sa han, någon av pojkarna kommer strax för att ta hand om Er häst.
Rex red iväg för att tala med mannarna.

Rosa-Linda och Harriet gick upp emot huset. Harriet försökte övertyga sin syster om att hon visst skulle kunna hoppa med hästen. De satte sig på verandan, ännu var det en stund till middagen. De var tysta. Helt plötsligt sa Harriet.
- Jag tycker du och Rex ska gifta er.
Rosa-Linda såg upp från sitt broderi.
- Varför i allsin dar då?
- Då kan han sköta gården och du och jag kan bo här för alltid. Far och hon kan flytta tillbaks till huvudstaden.
Harriet använde aldrig sin styvmors namn om hon kunde undvika det.
- Men vi har väl det bra som vi har det nu?
- Hon vill inte bo här, hon kommer att övertala far att sälja det vet du. Jag vill inte tillbaks dit. Jag vet vad hon försöker, hon vill att jag ska bli en dam som hon kan gifta bort med nån gammal gubbe. Men jag vägrar, jag vill bo här. Om du och Rex gifte er kunde jag vara er dotter istället.
Rosa-Linda visste inte vad hon skulle säga. Hon visste att Harriet hade rätt, om deras styvmor fick råda skulle de vara tvungna att lämna gården.


fortsättning följer