de vida viddernas man 6

Rex hjälpte Harriet upp i sadeln och instruerade henne hur hon skulle hålla tyglarna. Hennes ögon lyste medan hon lyssnade uppmärksamt. Hon försökte övertala honom att låta henne rida runt gården istället för i paddocken. Men på den punkten var Rex mycket bestämd. Det var illa nog att han lät henne rida på en vanlig sadel.

Han stod i ena hörnet av paddocken tittade på när Harriet försökte få hästen att lyda.
- Styr med benen, fröken. Rycker du så där i tyglarna får han ont.
Harriet nickade. Hon hade talang precis som sin syster, Rosa-Linda hade varit en mycket skicklig ryttarinna. Hon hade dock aldrig ens kommit på tanken att använda något annnat än en damsadel. Rex såg upp mot Rosa-Linda där hon satt på verandan. Han undrade hur två systrar kunde vara så olika.

Harriet var mycket koncentrerad och efter en stund började hon få hästen att lyda henne. Hon såg på Rex som nickade gillande. Rosa-Linda hade sett allt från verandan, Harriet vinkade till henne och ropade.
- Rosa-Linda! Kom! Ser du?
Just då hoppade hästen till och Harriet var nära att ramla av men hon lyckades få kontroll över situationen i sista stund.
- Bra gjort, sa Rex.
Harriet vinkade på nytt till Rosa-Linda.
- Såg du? Kom nu!

Rosa-Linda gick långsamt ned till paddocken. Hon tänkte på när hon själv tillbringat varje dag i stallet. Det verkade som det nu var Harriets tur.

Rex och Rosa-Linda stod jämte varandra och såg på när Harriet red runt, runt.
- Hon lär sig fort, som Ni.
- Ja, det kommer inte att gå att slita henne från hästen.
Konversationen var stel. Rosa-Linda hade redan som liten varit fåordig. Rex log och kikade på henne i smyg. Hon var en vacker kvinna precis som sin mor. Det var tack vare deras mor som Rex hade fått anställning på gården och sedemera blivit förman, det visste han. Han var henne evigt tacksam.

Harriet var uppenbart road av att rida men hon försökte gång på gång få Rex att låta henne rida runt på gården istället för i paddocken. Han skakade på huvudet.
- Nästa gång kanske vi kan rida en tur kring gården.
- Men jag vill inte sluta nu, protesterade Harriet.
- Jag vet inte, jag måste se till boskapen.
- En liten stund till går nog bra. Jag är säker på att mannarna klarar sig utmärkt på egen hand, sa Rosa-Linda.
Rex såg på henne och gjorde en resignerande gest.
- Ok, fröken. Ni bestämmer.
Rosa-Linda vände sig mot Harriet.
- Du lär dig snabbt. Men du måste vara mer försiktig, jag vill inte att du skadar dig.
Harriet bara log och låtsades att inte höra.


fortsättning följer...