dejt

Jag har varit på dejt. Med en flicka. Min första dejt i livet faktiskt (i och för kan man räkna den där fikan med den galne mannen som hela tiden ringde mig på de mest absurda tider, men helst inte) . Jag brukar resonera som så att om man gillar varandra så knullar man direkt och jobbar därifrån eller så skiter man i det. Det är inte så att jag planerat att komma ut ur garderoben. Jag tycker fortfarande att kukar är det mest fantastiska som finns, att bli påsatt är ännu bättre och att bröst är ointressanta så länge det inte är mina egna. Dessutom är hon gift.

I alla fall träffade jag damen ifråga på en fest för en tid sen och tyckte hon verkade skön. Några veckor efter det sågs vi igen och jag kände "fan, vilken cool och grym brud, henne måste jag träffa igen". Sagt och gjort, jag lurade till mig hennes nummer och föreslog en fika. Hon var villig som fan och hade inte vågat hoppas på att jag skulle fråga. Vi sågs nere på stan och travade till närmsta fik. Tiden flög iväg, helt plötsligt var klockan fyra timmar senare.

Hon är en äkta donna, med platinablont hår och fixade naglar. Hisingsbrud. Före detta pardansare på elitnivå. Snackar konstant. Har åsikter om allt och alla, med svar på det mesta. Sparar aldrig på krutet. Driver med allt hon kan utan att för den skull sluta vara medmänniska. Ironisk in absurdum. Humor utan gränser, hon vet var hon står. Döläcker med andra ord. Jag har vid några tillfällen fått höra att jag är hyperironisk. Om det är så här jag uppfattas förstår jag inte varför jag inte har horder av män efter mig och ett litet koppel med de få utvalda.

I övrigt vill jag tillägga att jag tror mig vara mycket nöjd med mina nya fina skor inhandlade på barnavdelningen (tack mor för dina små fötter, fy far för dina breda fötter).