måndag, februari 27, 2006
måndag, februari 20, 2006
jag vill ha pizza med ka-kaaka och russin
- Som en direkt ripoff av Charles Nonsen. Totalt gilmorifierad med extremt koffeinbehov. Och livmödrar. Stabilt labil som du sa. Eller utan hämningar. Personlighetstörd. Yadayadadyida. Bajshänder, ja ett ord. På med sjumilsastövlarna vi ska promenera. Mera öl tack. Nej mojito eller skep o'hoj. What should we do with the druniken sailor. Mjöl, mjölk, mjölk. Kossa muuuuu. The dude. Love him. Supertramp. Oh dear lord. Hemmagjord pizza. Kött, våda? Ett pluss ett är två. Och nu springer vi. Alla tar i. Titta, det springer. Iiiiik. Bara så att du vet, pruttgubbe!!, sa jag.
onsdag, februari 15, 2006
de vida viddernas man 11
Rosa-Linda gick upp till huset och in i köket.
- Fröken, sa den nya kökshjälpen, hon neg blygt och försvann sen snabbt in i skafferiet.
Rosa-linda kunde aldrig vänja sig vid att de var rädda för henne, att hon var den som var husfru när hennes styvmor var bortrest. Hon såg sig runt, det mesta såg ut att vara färdigt inför middagen. Vid spisen stod Betty, hon tittade upp och log mot Rosa-Linda.
- Hur gick auktionen?
- Bra, väldigt bra. Far kommer bli nöjd. Rex har gjort ett utomordentligt jobb, alla djur såldes.
- Sätt dig, du ser trött ut. Matilda se till att fröken får något att dricka.
Den nya köksan kom ut ur skafferiet.
- Ja?
- Ge fröken ett glas lemonad, ser du inte att hon är törstig? Sen måste du gå och säga till om öltunnorna. Karlarna har gjort sig förtjänta av något gott att dricka.
Betty suckade när hon hade gått.
- Hon är född bakom en vagn den där. Hon menar väl men jag måste kontrollera allt hon gör.
Hon skakade på sitt huvud.
- Jag vet inte vad jag ska göra.
- Du löser det som alltid sa Rosa-Linda och log.
- Ja, jag gör väl det. Drick nu din lemonad.
Rosa-linda satt tyst och tittade på Betty medan hon stökade i köket. Betty var inte rädd för henne eller Harriet. Inte ens för guvenören, snarare han för henne. Hon hade fått anställning vid gården när Harriet föddes. Det hade varit Bettys uppgift att sköta köket och se till Rosa-Linda när Harriet var baby. Och senare, när mor blev sjuk, hade hon även tagit hand om Harriet. Hon hade följt med dem till huvudstaden och tillbaka igen.
- Är allt ordnat för ikväll?
- Bara efterrätten kvar. Tror du inte jag har läget under kontroll? sa Betty och himlade med ögonen.
- Har jag någonsin inte varit klar i tid va?
Rosa-Linda skrattade.
- Jag minns en gång.
- Och vems fel var det då? Jag vill minnas att nån inte ville lämna mig ifred ens två minuter. Det är inte så lätt att laga middag till tio personer och ha en unge hasande i hälarna.
Rosa-Linda protesterade.
- Jag hade feber och ville inte vara ensam.
- Feber? En unge som klarar att klättra till översta hyllan utan hjälp av så mycket som en stol..
De skrattade. Plötsligt så tystnade Betty och blev lite frånvarande.
- Du var ett så påhittigt barn, värre än Harriet. Sen går din mor och gör det där dumma och du bara.. jag vet inte..
Rosa-Linda visste inte vad hon skulle säga, än mindre göra. Aldrig hade någon, inte ens Betty, nämnt vad hennes mor gjort. Hennes hjärta bultade och hon kände att hennes kinder blossade. Skulle Betty säga något mer? Hon väntade men Betty fortsatte med köksstöket som om inget hade sagts.
fortsättning följer...
- Fröken, sa den nya kökshjälpen, hon neg blygt och försvann sen snabbt in i skafferiet.
Rosa-linda kunde aldrig vänja sig vid att de var rädda för henne, att hon var den som var husfru när hennes styvmor var bortrest. Hon såg sig runt, det mesta såg ut att vara färdigt inför middagen. Vid spisen stod Betty, hon tittade upp och log mot Rosa-Linda.
- Hur gick auktionen?
- Bra, väldigt bra. Far kommer bli nöjd. Rex har gjort ett utomordentligt jobb, alla djur såldes.
- Sätt dig, du ser trött ut. Matilda se till att fröken får något att dricka.
Den nya köksan kom ut ur skafferiet.
- Ja?
- Ge fröken ett glas lemonad, ser du inte att hon är törstig? Sen måste du gå och säga till om öltunnorna. Karlarna har gjort sig förtjänta av något gott att dricka.
Betty suckade när hon hade gått.
- Hon är född bakom en vagn den där. Hon menar väl men jag måste kontrollera allt hon gör.
Hon skakade på sitt huvud.
- Jag vet inte vad jag ska göra.
- Du löser det som alltid sa Rosa-Linda och log.
- Ja, jag gör väl det. Drick nu din lemonad.
Rosa-linda satt tyst och tittade på Betty medan hon stökade i köket. Betty var inte rädd för henne eller Harriet. Inte ens för guvenören, snarare han för henne. Hon hade fått anställning vid gården när Harriet föddes. Det hade varit Bettys uppgift att sköta köket och se till Rosa-Linda när Harriet var baby. Och senare, när mor blev sjuk, hade hon även tagit hand om Harriet. Hon hade följt med dem till huvudstaden och tillbaka igen.
- Är allt ordnat för ikväll?
- Bara efterrätten kvar. Tror du inte jag har läget under kontroll? sa Betty och himlade med ögonen.
- Har jag någonsin inte varit klar i tid va?
Rosa-Linda skrattade.
- Jag minns en gång.
- Och vems fel var det då? Jag vill minnas att nån inte ville lämna mig ifred ens två minuter. Det är inte så lätt att laga middag till tio personer och ha en unge hasande i hälarna.
Rosa-Linda protesterade.
- Jag hade feber och ville inte vara ensam.
- Feber? En unge som klarar att klättra till översta hyllan utan hjälp av så mycket som en stol..
De skrattade. Plötsligt så tystnade Betty och blev lite frånvarande.
- Du var ett så påhittigt barn, värre än Harriet. Sen går din mor och gör det där dumma och du bara.. jag vet inte..
Rosa-Linda visste inte vad hon skulle säga, än mindre göra. Aldrig hade någon, inte ens Betty, nämnt vad hennes mor gjort. Hennes hjärta bultade och hon kände att hennes kinder blossade. Skulle Betty säga något mer? Hon väntade men Betty fortsatte med köksstöket som om inget hade sagts.
fortsättning följer...
onsdag, februari 08, 2006
det dundrar och springer
Sprit, ensam på en vardag. Det är inte jag, jag gör inte sånt. Je suis en fiiiiin flicka.
- Holy shit, I'm cracking up!
- Oj då, jaha redan avklarat?
- I really don't have time for this, I have to find some retarded guy I can teach to play softball.
- Holy shit, I'm cracking up!
- Oj då, jaha redan avklarat?
- I really don't have time for this, I have to find some retarded guy I can teach to play softball.
cancer
Fuck it.
Har suttit i timmar och letat efter namnet på en låt från när jag var liten. Jag har fått för mig att den är från mitten av åttiotalet men allvarligt talat har jag inte den blekaste aning. Jag tror jag skulle minnas namnet på den om jag bara såg det nånstans. Alltså har jag gått igenom x antal listor över musik från åttiotalet, med föga framgång. Det enda jag minns är videon, en kille och en tjej i ett hus som sjunger om att kärleken tagit slut. Ringer det en klocka hos någon?
Fuck it.
Har suttit i timmar och letat efter namnet på en låt från när jag var liten. Jag har fått för mig att den är från mitten av åttiotalet men allvarligt talat har jag inte den blekaste aning. Jag tror jag skulle minnas namnet på den om jag bara såg det nånstans. Alltså har jag gått igenom x antal listor över musik från åttiotalet, med föga framgång. Det enda jag minns är videon, en kille och en tjej i ett hus som sjunger om att kärleken tagit slut. Ringer det en klocka hos någon?
Fuck it.
tisdag, februari 07, 2006
ibland kommer livet bara lite för nära
Well I ain't never Been the barbie doll type
No I can't swig that sweet champagne
I'd rather drink beer all night In a tavern or in a honky tonk
Or on a 4 wheel drive tailgate
.....
And I ain't no high class broad
I'm just a product of my raisin'
And I say "hey y'all" and "Yee Haw"
.....
You might think I'm trashy
A little too hard core
But in my neck of the woods I'm just the girl next door
Var är den där plastikkirurgen? Annars är det här bara slöseri med tid.
No I can't swig that sweet champagne
I'd rather drink beer all night In a tavern or in a honky tonk
Or on a 4 wheel drive tailgate
.....
And I ain't no high class broad
I'm just a product of my raisin'
And I say "hey y'all" and "Yee Haw"
.....
You might think I'm trashy
A little too hard core
But in my neck of the woods I'm just the girl next door
Var är den där plastikkirurgen? Annars är det här bara slöseri med tid.
torsdag, februari 02, 2006
fat babies have no pride
- Jag har blommor till dig.
- Tack. Var har du varit? Du kommer ju nästan aldrig och hälsar på nu för tiden.
- Lite här och var, säger han med ett leende.
Jag fnissar och ler. Flirtar vi, tänker jag för mig själv.
- Du vill som vanligt inte berätta. Men snälla kan du inte berätta lite, du vet ju allt om mig.
- Det är för att du är som en öppen bok för mig.
- Jo tack, jag vet.
- En annan gång.
- Lovar du?
Han nickar.
- Du måste studera!
Fröken duktig. Jag suckar och viskar surt:
- Men stick, du förstör allt!
- Du har faktiskt inte tid med det här! Kolla där är dina böcker, stick näsan i dom. Nu, befaller hon.
- Alltså, du bestämmer inte över mig!
Jag surnar till som en treåring och då startar självfallet fördraget om hur jag måste ta ansvar, växa upp osv osv. Att hon aldrig tröttnar på sin egna röst? Mannen med sombreron står precis bakom henne och härmar varje rörelse hon gör. Jag har svårt att hålla mig för skratt. Han vinkar och plockar fram trumpeten.
- Time to go, vi ses ladies.
- Jag pratar faktiskt, ryter hon till.
Han kysser min hand och svingar sombreron så tjusigt han bara kan. En blinkning. Jag rodnar.
- Arghhh, nu sätter du dig här!
Hon bokstavligen drar mig till köksbordet och slår upp böckerna framför mig.
- Jag förhör dig nu.
- Kul.
- Jag betackar mig för den tonen lilla damen. Är det förstått?
Jag nickar. Hon skrämmer mig.
- Tack. Var har du varit? Du kommer ju nästan aldrig och hälsar på nu för tiden.
- Lite här och var, säger han med ett leende.
Jag fnissar och ler. Flirtar vi, tänker jag för mig själv.
- Du vill som vanligt inte berätta. Men snälla kan du inte berätta lite, du vet ju allt om mig.
- Det är för att du är som en öppen bok för mig.
- Jo tack, jag vet.
- En annan gång.
- Lovar du?
Han nickar.
- Du måste studera!
Fröken duktig. Jag suckar och viskar surt:
- Men stick, du förstör allt!
- Du har faktiskt inte tid med det här! Kolla där är dina böcker, stick näsan i dom. Nu, befaller hon.
- Alltså, du bestämmer inte över mig!
Jag surnar till som en treåring och då startar självfallet fördraget om hur jag måste ta ansvar, växa upp osv osv. Att hon aldrig tröttnar på sin egna röst? Mannen med sombreron står precis bakom henne och härmar varje rörelse hon gör. Jag har svårt att hålla mig för skratt. Han vinkar och plockar fram trumpeten.
- Time to go, vi ses ladies.
- Jag pratar faktiskt, ryter hon till.
Han kysser min hand och svingar sombreron så tjusigt han bara kan. En blinkning. Jag rodnar.
- Arghhh, nu sätter du dig här!
Hon bokstavligen drar mig till köksbordet och slår upp böckerna framför mig.
- Jag förhör dig nu.
- Kul.
- Jag betackar mig för den tonen lilla damen. Är det förstått?
Jag nickar. Hon skrämmer mig.
många listor nu
saker jag är beroende av:
1. salt
2. vatten
3. dålig tvserier som man kan ladda ner
4. gladmusik
5. koffein (periodvis)
6. humörsvängningar (enda sättet att uppskatta livet, hahahaha århundradets klyscha)
7. gurka
8. morot
9. uppskattning
10. sömn
(ok då... 11. nikotin)
1. salt
2. vatten
3. dålig tvserier som man kan ladda ner
4. gladmusik
5. koffein (periodvis)
6. humörsvängningar (enda sättet att uppskatta livet, hahahaha århundradets klyscha)
7. gurka
8. morot
9. uppskattning
10. sömn
(ok då... 11. nikotin)