jag fortsätter

Misären tycks ha nått in höjdpunkt ikväll, efter två mobilsamtal med vänner allt för långt bort sitter jag här med min punköl. Varför kan inte sånna här män finnas i min värld?

drömprins 1

& 2

Jag vet inte om ettan vinner över tvåan eller om tvåan vinner över ettan. Det beror nog på dagsformen. Det jag vet är att männen i den värld jag numera ingår i är duktiga, trevliga, ambitiösa, har aldrig rökt eller gjort något dumt. Om de mot förmodan gjort det, är det mest en rolig anekdot som ger pluspoäng för att man var lite crazy när man var ung. De tittar på mig som jag är ett UFO om jag drar en vits om snubben som körde babyn i torktumlaren för att den gillade att snurra. Samtidigt som de klagar över att patienterna inte gör som de säger, trots att de förklarat att om man äter för mycket och för sött och dessutom på oregelbundnda tider så blir glukosbelstningen för hög och sen insulinsresistensen ännu högre och då uppregleras inte GLUT-receptorerna och då kommer du faktiskt behöva sprutor med insulin. Men det kommer bli så ändå. Gärna med så mycket grekiska som möjligt. Idag tycker jag inte om mitt skrå.

:)

En okänd amerikansk man lämnar en kommentar på min blogg och jag blir helt till mig. Vad vill han? Det är det mest spännande som hänt mig sen jag flyttade.

Jag skojade om att jag skulle sätta livet på paus i två år. Jobbet är bra, folk är trevliga. Jag lär mig massor och jag tycker om det jag gör men det hänger ett stort djävla men där i luften. Jag vill inte vara en av de där som klagar på sitt liv. Jag är för fan lyckligt lottad, jag har pluggat det jag ville, jag har ett roligt jobb, många vänner, jag har råd att göra det jag vill osv osv osv bla bla bla. Men jag manglar för i helvete lakan för att få tiden att gå.

paus

- Jag sa ju det.
- Ja ja, han ler.


Fan, jag glömde kortet. Fula ord. Ja ja skitsamma. Trampa på. Vad fan är det med cykeln?? Eh? Jag låser fast den där. Knata på. Jobba. Sen hem, jag hämtar den imorgon.
Tit-tit. Tit-tit. Liten stund till. Just det cykeln, den står däääääääär. Knata, knata. Visst vi äta lunch, men jag har glömt min plånbok hemma.

jag vet inte vad jag gjorde för fel

vem är du?

Det här är jag. Det i fet stil är subtila meddelanden till mina vänner.

"Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.
Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.
Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.
Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar. "

fan och hans galoscher

Magen värker så där inåt helvete som den gör när man vet att man inte gjorde som man borde. Fan. Jag tror inte det blev nåt galet, men ändå.

Osså de djävla puckona som tror de vet. De jiddras om jämställdhet och feminism. Män ska va si, män ska va så. Det varit insändare om att jag vill leva med en riktig karlakarl och självfallet motthugg om att jag vill leva med en plyschfarbror. Motparten har alltid fel. Ingen tycks ha fattat vitsen med nåt. Låt folk få göra som de vill!!

Idioter.